special.
när man väl börjar skolka finns det ingen återvändo. det är som narkotika; man bara kan inte sluta. dock kan jag inte säga att jag fyller tiden med något så mycket meningsfullare än skolan. jag sitter mest här. lägenheten ser ut som ett bombnedslag och jag hade tänkt städa innan linus kom hem för att vara snäll och duktig, men jag ids inte ta tag i det. jag borde handla också.
jag har iaf klätt på mig och målet med dagen är att ådstadkomma följande: köpa julklapp till linus och theo. gå på körlektionen och uv-mötet. efter det ska jag klämma i mig en pizza. när jag väl är i stan borde jag faktiskt ta itu med handlandet. emellertid vet jag inte om mina pengar räcker till allt det här.
julklappar julklappar. jag är dålig på julklappar. förr var jag bra, men jag har helt tappat stinget. jag har inte en aning om vad jag ska köpa till mamma.. men det blir väll det gamla vanliga, något till köket. theos är ju dock perfekt (tror jag), linus är jag tveksam över. fick panik igår när han sa att han peakat mig om en massa saker han ville ha. jag kommer faktiskt inte på något. är jag så dålig att lyssna på folk?! är jag så ego att jag inte bryr mig är jag en dålig människa.
det är 14 åriga kent brudar inne på min bilddagbok. det gör mig rörd.
jag ser för övrigt ut som en tjack-hora. vet inte vad jag ska ta mig till, för hur jag än ber mig åt slutar det med det. min blick har blivit menlös och mitt hår ett skatbo. jag har färg hemma att färga det med och göra situationen aning bättre, men det tycks inte finnas tid någon gång. vad gör jag med min tid?! dock trivs jag aningen i tjack-hore-looken. när jag ser ut som jag gör nu måste jag se ut som om jag inte bryr mig ett dyft om vad andra tycker och så ser jag säkert stenhård ut som en följd av det. fast jag vet ju inte. eller så ser jag mest sorlig ut.
hur som helst. handla julklappar var det. ciao.
just ja! måste bara delge er följande. igår tänkte jag en jätte kul tanke: jag är vulgäriteten förkroppsligad. kul va?
juicebox.
körningen med mamma gick sådär. hon var hispig som vanligt och trodde att jag försökte ta livet av oss. sen drog hon upp hur dålig dotter jag är mitt i en knivig kö i en backe vilket gjorde att jag blev nervös och fick motorstopp. inte särskilt skikligt, måste jag erkänna.
från ett erkännande till ett annat. jag var precis inne på bloggen igen. kan inte släppa den. jag känner mig som en stalker. men facinationen släpper inte! kan erinra mig om att jag skrivit om detta fenom i ett tidigare inlägg.
det är horribelt hur många timmar jag förspiller vid internet! dock vet jag inte vad jag skulle ta mig för annars. läsande har jag bara ro till på kvällarna, folk orkar jag inte träffa i mitt, för tillfället, motbjudande tillstånd. det enda jag förmår mig till är att sitta här. det är som en ond cirkel.
ironic.
innan jag lyfte telefonen och slog detta avgörande samtal tog jag del av en väldigt fängslande blogg. den råa ärligheten stack i mina ögon när jag läste den, och jag gillade det. jag vill också kunna vara sådär äckligt öppen och rak! varför bryr jag mig så mycket om andra? som ett steg i rätt riktning tänker jag nu delge er följande: igår tittade jag på en bögfilm på kanal två. anledningen till att jag stod ut hela filmen på 1 timme och 40 mintuer var helt enkelt för att jag ville se dem ha rått bdsm-sex (det var alltså bdsm-bögar filmen handlade om). så, nu var det sagt.
igår fattade jag mod och ringde min mor. hon var inte ett dugg arg, vilket förvånade mig så den till den milda grad. hon var glad för att jag ringde och erbjöd sig självmant till att övningsköra med mig idag. gudarna vet vad som hänt med kvinnan.
nu slog det mig dock: hur sunt är det att vara för ärlig och öppen på internet?
jag behöver sällskap på dagarna så att jag inte tänker såhär mycket. och någon som säger ifrån när jag kastar bort mitt liv på internet.
Policy of truth.
skolarbetet tar aldrig slut. ska skriva en argumneterande text, och konstigt nog funkar det inte alls för mig. det största problemet med skrivandet är att jag inte har någon konkret tes. dock är ämnet aningen lurigt. det handlar om tränings-hetsen i media. jag är emot hetsträningen, men jag är ju inte emot normal träning. så hur ska jag då formulera min tes? "jag är emot träning, men inte all träning för jag gillar inte feta människor..." ingen vidare tes, sa ju det.
idag träffade jag min svenske far. det var evigheter sen sist. jag kom på mig själv med att faktiskt sakna honom när vi stod och samtalade på stora torg. min första tanke efter samtalet om bora-bora och kameror slog det mig att jag kanske borde anstränga mig för att bevare relationen. jag funderade kring att bjuda honom på middag, men kom snabbt fram till att det inte var särskilt lämpligt då han inte är förtjust i veggie-mat, och vår lägenhet är inte riktigt redo att beskådas av honom. man vad ska jag göra då? jag kan ju inte bjuda in mig själv till honom, och jag kan ju inte köra med "ska vi kolla på film?". vuxna relationer är kniviga.
nu ska jag iväg och jobba. om jag är omotiverad när jag har energi så är det ingenting i jämförelse med nuläget. jag hade hälldre dött än jobbat. jag kommer nog inte kunna jobba kvar länge till på concilia. känner att det blir jävligare och jävligare för vargång. min arbetsmoral har sjunkit och jag har till och med börjat sjukanmäla mig (kan ni tänka er!).
var på dt onödigaste mötet jag någonsin varit på idag. vi skulle redovisa för handkassan från projektarbetet, vilket jag i princip inte hade något att göra med. jag har aldrig hämtat pengar från den och jag har aldrig haft hand om kvitton/pengar som skall tillbaka till den. så varför var det nödvändigt för mig att delta? jag kunde ägnat tiden åt något mycket vettigare.
nu ska jag gå och plågas.
the sinner in me.
jag tror mitt psychonauts har kommit nu, så det blit troligtvis spela av hela dagen!
i 10 dagar har jag gått och väntat på att min lön från ICA ska komma in på kontot, men det gör den aldrig. detta betyder att jag själv måste ta hand om det, vilket gör det hela så mycket jobbigare. för att försökra mig om att jag gjort rätt gick jag till banken och fråga dem. de försäkrade mig om att jag gjort rätt, att det är min arbetsgivare som står för felet. har dragit mig för att ringa, men när jag väl gjorde det svarade de inte. nu skjuter jag upp det 1½ timme till. jag menar, nu har jag ju försökt åtminstonde en gång så då har jag rätt att ignorera det en stund till.
för 10 minuter sedan när jag stod och borstade tänderna funderade jag kring det här med att jag nu ska försöka bli edge. jag har varit nykter/nikotinfri i 4 dagar, och redan längtar jag efter helgen... jag vill så gärna klara det, men nu börjar jag tänka i nya oanade banor som "det är väll onödigt att förspilla en sådan fin tid av ditt liv på tråkigheter". deserat försöker jag argumentera ner mig själv, vilket inte är det lättaste. jag har ju sagt att jag ska klara det, jag ska klara det! om jag klarar det komemr jag bli en ny stärkt människa, och det är ju värt kolossalt mycket!
nu ska jag kila.
black white blue.
idag har jag kollat på cry baby och sedan sovit hela dagen. meningslös dag. jag har inte fått ut någonting av den.
imorgon ska vi fota till popkorns etta. om den inte blir bra nu, är det kört. utan en bra framsida kommer vi inte komma någon vart, vare sig i lilla journalistpriset eller fotopriset. dock har jag stora förväntningar för imorgon. jag har bokat bergman (sjysst ljus), har tillgång till teaterelevernas rekvesita S(pännande/annorlunda bilder) och sen tar fiffi med sig sjysst smink. vi kan lyckas om vi bara lägger manken till.
testade en ny maträtt idag som jag hitta på vegan.nu. gräddig spenatsås och pasta. YUMMIE! det godaste jag ätit på länge.
det bästa med idag har varit att jag, till min förvåning, har utsetts till dagens heting på bilddagboken. om det är något sensationellt eller inte har jag ingen anning om, men jag blev smickrad!
nu blir det lite simcity tills psychonauts (<3!) dimper ner i brevlådan.
Carpal Tunnel Slug.
jag har nu mer eller mindre bestämt mig. det är edge som gäller ett tag framöver. ser bara fördelar med det. 1. sunt, 2. hitta mig själv (med det menar jag att jag MÅSTE ju klara av att ha skoj utan alkohol) och sist med inte minst 3. spara pengar. tre ganska tunga argument, enligt mig själv. folk tvivlar på mig, även jag själv.
nu ska jag och linus återgå till vår diskussion om djuphet och huruvida man försiller livet på det. ciao!
mount wroclai.
jag har idag lärt mig flertalet nya ord ur "Brott och straff" och jag tänker nu dela med mig av dem:
pokulerande - supande/festande liderlig - lättfärdiga/oanständiga aversion - avsmak/avsky
snabbt kom de till nytta för mig:
hokkaido säger:jag vill inte ha någon transa linnea! nog för att jag gillar androgyna killar, men det där var lite väl även för mig!
hokkaido säger:
vi borde pokulera mer i andra städer, du och jag. vi två liderliga kvinnor borde förflytta oss då vi finner sådan aversion för denna stad!
LNFMYG;LNHHYD säger:
men nu har jag ju faktiskt äntligen hittat en lagom androgyn man för mig! som dessutom nog vill ha mig!
hokkaido säger:
förstod du vad jag just skrev?
mitt liv består av studerande i alla dess former just nu. således blir det inte mycket tid över åt mitt kära internet. tog idag min första körlektion, och bokade i samma veva in 20 till, vilket jag hoppas ska leda till att jag får körkort i januari/februari.
det här att dela boende med någon är inte alltid det enklaste. jag kan inte säga att min och linus ringa yta gör det lättare. för stunden är vi aningen purkna på varandra och undviker varanda så gott det går. att undikva varandra innebär i vårt fall att jag sitter vid datorn och han i soffan 2 meter ifrån. sedan ser vi inte åt varandra och säger inte ett ord på tills dessa att någon av oss ger sig. detta kan ta åtskilliga timmar. nu befinner vi oss alltså där och ingen av oss har ännu sänkt stridsyxan.
jag har funnit ett objekt att fästa min åtrå vid:
tillbaka till studerandet. so long.
cry baby.
dagen skall jag viga åt enbart nyttiga sysslor såsom fotoredigering, fotoorganisering, (förhopnningsvis) slutföra mitt projektarbete och städning. det är makalöst vad man kan stöka ner endast på en vecka!
känsloäge: precis mitt i mellan. jag är varken glad eller ledsen, bara levande. det här är ett tråkigt känsloläge. jag uppskattar inte musik och jag är inte ett dugg kreativ. hur skall jag kunna skriva en bra slutdiskussion?
ska möta emil klockan 11.00 och luncha. jag är väldigt förtjust i ordet "luncha". det har en så vuxen klang! det är ganska motsägelsefullt det där, å ena sidan nojar jag för att bli vuxen med allt vad det innebär, å andra sidan njuter jag av att kamma hem vuxenpoäng. vad vill jag egentligen?
stalins sång.
linus är skitjobbig och låtsas olla mig överallt med sitt finger. jag tycker det är obehagligt med hans barnsligheter, vilket gör att jag reagerar starkt på det och kråmar mig och gnäller. detta i sin tur eggar linus till att fortsätta att retas. linus är ganska jobbig ibland. nu var han taskig mot mig igen och bjöd mig på popkorn som han sockrat.
- jag är inte taskig. nu låter du bara din ilska över världen gå ut över mig.
idag har varit en ganska tråkig dag. jag var glad när jag kom till skolan klockan 7.35, för ovanlighetens skull, men det mattades sakta men säkert av då alla andra värkade ha fått sig en släng av tråksjukan.
skolan erbjöd idag en så exceptionell måltid att jag utbrast i ett postivit "OH". den bestod av ungsgräddad potatis i gräddsåsbad, sallad och oköttig korv. samtalet som utspelade sig under tiden vi förtärde denna mat handlade mest om omfångsrika människor och att de helt enkelt bör avstå previlegiet att äta.
efter måltiden styrde jag belåtet mina steg mot textilsalen och sabina. där fick jag agerade levande skyltdocka, med andra ord testade jag toilen hon sytt upp för mig. den satt nu anigen bättre än sist, dock krävs fortfarande vissa justeringar över min ansenliga byst.
då jag idag fick lov att gå så tidigt som 12.30 från skolan begav jag med mig raska steg mot min mors lya. där ägnade jag tre timmar åt nedstuving av personliga tillhörigheter. det var givande vill jag lova! jag fann ett saknat favorit linne som jag beskyllt ett ex för att ha knyckt, min lila peruk och en rosett som jag skall omforma till ett elegant hårspänne.
nu skall jag återigen ägna mig åt nyttiga sysslor, nu i form av rensning av garderob. BON SOIR!
heart in a cage.
goodnight lovers.
åh...! pophezten jackson får behålla neverland!"
/linus ligger och spanar in text-tv och delar mer än gärna med sig av nyheterna. dock kryddar han dem en aning med ord som b la penis. nu delade han med sig av något intressant och lustigt. denna nyhet får tidningarna att skriva fyndiga rubriker så som "Vilken igeltjockis!" och "Kotten som måste tagga ner". kan ni gissa vad denna givande nyhet handlar om? jo, en igelkott vid namn george som väger 4 gånger mer än en normal igelkott och måste banta. världen känns plötsligt så intetsägande och stillastående.
idag har jag besökt den ljuvliga staden göteborg. den bjöd på meninglös utbildningsmässa, möte med carro, fransk vegetarisk och enastående kreativitet som slutade med en high school-fest. utbildningsmässan var meningslös eftersom jag inte har den blekaste aning om vad jag vill viga mitt liv åt - därför kunde jag alltså inte tillgodose mig någon särskild information. mötet med carro bestod av rask fönstershopping. fransk vegetarisk var en positiv överraskning, hittade den i saluhallen och den bestod av pitabröd, svamp, sallad, valnötter och fetaost. en massa smaskens, kort sagt. high school-festen-iden kläcktes på bussen på väg till göteborg. personligen tycker jag att den är genegalisk då jag får en anledning att se som en slampig cheerleader, mina drömmar har äntligen besannats.
linus: värst vad du har börjat svänga dig med fina ord? är det för att du är avundsjuk på mina komplexa meningsbygnader? är det så det är?
jag: jag har alltid svängt mig med fina ord. på internet.
linus: ibland tror jag att de gör de här blanketterna så krångliga som möjligt så att man inte ska var sjuk.
jag: vad skulle du göra om jag dog?
linus: vad skulle du dö för?
jag: vad vet jag. jag kanske får cancer, alla dör. så vad skulle du gjort?
linus: jag hade poppat popcorn och skrivit snel hezt i hela lägenheten.
two people.
eftersom mina senaste inlägg bestått av tungsinthet och vemod har jg bestämt mig för att idag gott göra detta. inlägget idag kommer vara fyllt med optimism och sorglöshet.
idag kommer johanna och tittar förbi tills morgondagen. vad vi skall ta oss för är jag inte helt klar över, men det blir väll förhoppningsvis åtminstonde en butiksrond och kanske till och med lite rysk vodka p kvällen. vi får se vad dagen bjuder på. lyckligtvis har jag en inställd lektion imorgon. skolkning ligger inte i min natur, jag får ångest och inbillar mig att jag missat något oerhört viktigt. Denna inställda lektion kom alltså väldigt lägligt.
igår kom det till min kännedom att antz planerar att förära oss med ett helgbesök. trevligt, mycket trevligt. dock krockar det med ytterliggare ett celebert stockholms besök i helgen. bintou kommer hem och vill även hon göra staden osäker, men det går säkert att kombinera. bintou fredag - antz lördag. bra plan, om jag får säga det själv.
om 45 minuter skall jag möta linnea utan för alhbäcks och skriva in mig. jag ska troligtvis även inhandla ett 20 paket körlektioner i samma veva. min plan är att utnytja mina två lediga veckor, som är avsedda för projektarbete, till en sorts intensiv kurs. jag vill ha körkort så snabbt som möjligt så att jag och hannes kan ut och roadtrippa.
efter alhbäcks ska jag växla in mina överblivna pengar från vitrysslandsresan. med de pengarna ska jag sedan shoppa loss riktigt ordentligt. jag förtjänar det. jag har inte shoppat loss på evigheter, och med tanke på att jag inte intagit nikotin på tre dygn förtjänar jag det ännu mer!
nu är det påklädning som gäller.
tack och hej!
musik non stop.
dock var det inte mitt eget beslut då jag desperat sökt igenom lägenheten efter mina åtråvärda cigaretter utan resultat. nu har jag gett upp letandet då det gick upp för mig att linus gömt cigaretterna. och bra är väll det då jag inte rökt på två veckor. men idag, just nu, tänkte jag falla offer för begäret och dra ner den nikotinfyllda röken i mina lungor. varför kan man fråga sig? varför idag när du i sex dagar befunnit dig i ett land där det finns cigaretter för 3 kr? jo, för jag kommer hem och är ensam och oerhört melankolisk, men samtidigt så fylld av välbehag att endast en cigarett hade kunnat vara pricken över i:et. men nu är jag jag lugn.
och så plötsligt surfar jag runt och stöter på ett videoklipp med min kära brian molko då han sjunger live och det går rätt in i hjärtat på mig. (ja, jag är även otroligt känslosam just nu.)
för första gången på evigheter kände jag mig idag riktigt berörd. det var omtumlande. det krävdes en fattig vitrysk familj med stor generositet och varma hjärtan för att få mig att känna det. det är tragiskt att jag måste stå i mitt i det fula och orättvisa innan jag verkligen kan känna mig uppriktigt berörd. jag får tårar i ögonen nu när jag bara tänker på det. att de för mig, som är en total främling, kan bjuda så mycket på sig själv och visa så mycket kärlek och omtanke. de lilla de hade delade de gladeligen med sig av. att se deras miner då de såg att man uppskattade deras anträngningar är obetalbart. det hade varit underbart att få dem att förstå att de har gett mig så mycket mer. jag låter klychig och jag har svårt att finna rätt ord för det här, men det känns djupt in.
vitryssland kändes.
(återigen känner jag mig som 14. det är den här känslan jag har nu som påminner mig om det. då måste jag ställa mig själv frågan: jag gick alltid runt och var melankolisk men paradoxalt nog lugn?)
ingenting.
värld"detta ljudknarkande jag gör mig lugn. precis så lugn och rofylld som kent alltid gjort mig. när jag var 14 och dum ristade jag in ett k, som i kent, på min arm och var helt övertygad om att jag skulle döpa min framtida son till kent.
jag och hannes har haft en djup och långdragen diskussion kring inträdandet i vuxenlivet. jag erkände att jag faktiskt tagit första steget, då jag idag ser världen på ett annorlunda sätt. dock har den fortfarande inte fått några nyanser, den fortsätter att bestå av svart/vitt. det är svårt att komma ur gamla mönster.
jag är rädd för min nya klarsynthet. jag äcklas av den rent ut sagt. staden jag levt och verkat i nio långa år har krympt och förpassats till en liten fläck. vänner har kommit och gått, och jag har underfund med att man fastnat vid dem man har. man är rädd för att lämna dem, de är ens ö, ens varma och välkomnande famn. vem är man utan dem? jag är trött på att vara en del av ett evigt strävande efter att vara någon. jag är trött på dessa aktiviteter som blivit till en ovana. att supa, ligga och glänsa. jag vill inte vara en del av det, men jag har inget val. att stå utanför dem är så fruktansvärt svårt. jag kan inte ens förmå mig att hitta något subsitut till det, för jag vet att om jag gjorde det skulle jag stå helt ensam. alla är en del av stadens eviga snurrande ekorrhjul som när sig på unga människors längtan. detta då de inte har vet nog att blicka utanför det.
jag är så cynisk, så. men jag hade liksom förväntat mig mer.
In bloom.
Jag lyssnar på Nirvana och blir nostalgisk och slås över hur hård jag har varit. Alla ni som uppfattar mig som snäll och söt; ni skulle bara veta hur jag kunde spöka ut mig och hur iskall jag var!
Åh vad jag gillar att vara huslig! Alla ni feminister som påstår att huslighet är lika med kvinnoförtryck: släng er i väggen! Jag tycker om att se till att min lägenhet inte ser ut som en bunker och jag gillar att visa uppskattning gentemot min rumskamrat. Att laga mat till en hungrig grovarbetare är underbart! Uppskattningen är total! Och jag gillar verkligen att ge till den som har gjort allt som stått i dess makt för att få mig att inte gå under. Linus, du är sådan man som det inte finns ord för!
Morgondagen bjuder på så mycket att jag kan storkna. Cruzing med Hannes, Trick or treat-runda (något som jag ännu inte provat på), god mat och absolut ingen sorts arbete. Vad mer kan begära av detta jordiska liv?
Peter tycker att jag är en klok dam och de orden gör mig så nöjd att jag nu kan lägga mig ner och sova gott.
space monkey.
Om jag hade vetat vad jag idag vet hade jag blundat, lagt mig ner och fortsatt lyssna på Kent.
Efter en något ofulländad vernissage från min sida ägnar jag kvällen åt att skriva fyndiga bildtexter på bilddagboken. Ofulländig på så sätt att jag fortfarande väntar på folk som skulle komma, men som jag fortfarande inte vet var de blev av.
Återigen måste jag nämna musiks förmåga att väcka minnen och känslor, som man så desperat försökt förpassa till det mörkaste vrår, till liv. Jag ville inte höra den här låten nu för jag var i ett helt annat sinnestillstånd än vad de återupplivade minnena försatt mig i. men jag får väll skylla mig själv, sätter man på shuffel på alla låtar man har på datorn är väl det ganska oundvikligt. Jag har dock inte slutat lyssna på låten, för sakta men säkert går det upp för mig att känslorna som låten väcker kanske är ett sår som sakta läkts och blivit, vad vi så fint kallar, ett fint minne.
När jag flyttar blicken från datorskärmen flyter min blick vidare till ett tygstycke i ett hörn. Det är Marcus kvarglömda skjorta som ligger och skrynklar efter helgens kalasande. Det var en fin helg. Även om Hannes tror att han bara var pinsam och förstörde kvällen så var detta inte fallet för mig. Han räddade min. Äntligen någon som åldersnojar och gråter och inte vill tvingas in i gruppen "vuxen". Äntligen någon som räds och tycker det gör lika ont som jag. Äntligen någon som tycks bäva inför samma saker. Hannes, tack!
För övrigt måste jag återknyta till ytterliggare ett gammalt blogg-inlägg. I detta som jag nu tänker på nämner jag mina likheter/olikheter med mig själv för 4 år sedan. Något som fortfarande är totalt oförändrat är min
egenhet att helt plötsligt börja se någon/något. Som om jag haft brytningsfel och fått glasögon och först då börjat se (något som jag nu har och därför tydligt kan referera känslan till). Sedan faller jag handlöst och kan inte sluta fascineras av dess nyfunna skönhet. Hur jag än vrider och vänder på det finnas det ständigt något som är fint och spänannde med det. Dock brukar denna känslan ganska snabbt ebba ut och övergå till att de nyfunna återigen blir till vardag. Den här känslan bor hos mig nu och hänger över mig som ett moln som ständigt och jämnt gör sig påmind om sin existens.
Nu är det dags för mig att ägna mig ohämmat åt sömn. Morgondagen bjuder redan 7.45 på ett busshållsplats möte med tjeckerna Jura och Honza.You will find me if you want me in the garden.
banquet.
när jag satte min fot på halmstad tågstation för en vecka och en dag sedan var jag fyra kilo tyngre än när jag åkte. dessa fyra kilo bestod till mesta dels av öl, grädde och glädje, och till det tackar jag inte nej.
idag har jag panik. vi försöker desperat fixa fest eftersom tjeckerna nu kommit hit. allting går emot och ingen vill. fast jag förstår dem. 10 galna pundar-tjecker och sedan 10 svenskar på det är ingen höjdare om du själv står för festen.
veckan har varit stressig och jag har inte hunnit med ens hälften av vad jag borde.
jag är stressad nu med för nu ska jag fixa mig lite och sedan bege mig till till bibblan. ciao.
lullaby.
Biljetter till Cure i Köpenhamn. Något bra idag.
Tjeckien imorgon. Kan inte riktigt ta det till mig och har därför skjutit upp allt jag ska göra inför resan tills imorgon. Eller nu ljög jag. Nästan allt. Fast jag har mathandlning och baguett-görning kvar. Ska lyxa till det med tångkaviar och grejor tänkte jag. MUMMA!
Har haft dans på idrotten idag. Det var kul, även om jag sög. Har Sveriges sämsta kordinationsförmåga, är ospenstig som få och är komplett omuskulös.
Arber säger:
innan, när jag var ung, fick man röka på vissa ställen i tåget.
hokkaido säger:
I greklad fick man röka överallt innan.
Arber säger:
grekland är ett riktigt land! haha.
Otroligt att Kent slagit igenom så pass att de lyckas sälja biljetter dyrare än Cure. Fast det är ju bara i emo-sverige förståss.
hokkaido - ann är en fitta som inte får ligga!!!!!!!!!!!! säger:
YO, checka mitt namn! moget va?
Arber säger:
det är sant ju
hokkaido säger:
jag tror också det, tyvärr. sen hatar jag att hon alltid har sina glasögon på sne. har stört mig sen day one.
Arber säger:
haha
Arber säger:
jag hatar hennes röst iaf
hokkaido säger:
jag hatar hennes bröst.
Arber säger:
jag vågar inte kolla!
OK! moget, jag vet. men jag vet inte vart jag skall göra av det annars för hon utnyttjar sin opassande postition som ansvarig utgivare och lärare. jag känner mig totalt hjälplös. det går ju inte att diskutera med henne för den delen häller för hon har redan bestämt sig. det som sved som salt i sår var dock att endast linnea, lotta och random grafbrud argumenterade för mig. fast å andra sidan vet jag ju inte vad som hände eftersom jag ballade ur och stack. enligt linnea och arber verkade det dock som om alla var emot anns ideer om att mina bilder är ren porr. jag menar, majoriteten av de 45 som röstade valde ju faktiskt min bild. nu när jag lugnat ner mig vet jag dock inte vad som suger mest, att den inte får bli framsida eller att någon annan mindre bra bild blir det.nu menar jag inte att jag är en arrogant fitta som säger att de andra bilderna suger. onej, jag röstade ju själv på dem. det jag menar är det att de är inte lika uppseendeväckande, färgstarka eller nytänkade. ingenting av det som vi gemensamt bestämt skulle vara ledord för oss när vi började nya popkorn.
nej, nu blir det sova sig lite. natti. eller först, LITE sims 2. (det kommer inte bli lite om jag känner mig själv väl men jag kan inte hålla mig.)
kevlarsjäl.
jag har inventerat på ica, vilket mot alla odds var kul. jag var social med en äldre man (60+:are så få inga ideer) och tiden bara flög förbi. sen blev jag bjuden på mat och det är ju väldans trevligt det med.
mitt kära internet har anlänt och om ca 2 timmar eller så har jag sims 2 och alla expansionpacks. vad mer kan man begära?
förövrigt har marcus skrivit upp oss på ett tvåvånings radhus med trädgård. det hade ju varit idyliskt och så om jag bara haft resurserna till att bekosta det.
jag fick gåshud innan idag av en tv-kvinnas röst. hon sa: idag är demokratin inte lika självklar som vi vill tro att den är.
min mamma är ett mysterium för mig. och jag hatar att jag inte förstår mig på det.
mamma: hejsan. vad gör du?
jag: jag städar.
mamma: jag har kollat på hus.
jag: äum, jaha?
mamma: ja.. nu när du har flyttat kändes det som en bra ide. du kan kolla på det på internet.
jaha mamma. och hur tänkte du då egentligen? att när jag har flyttat kan du införskaffa dig allt fint jag kanske också velat vara en del av? är det här en ondskefull plan? vill du jälvas med mig genom att köpa det perfekta dröm hemmet som jag kan tänka mig skulle givit mig en vacker barndom? äsch. jag reder mig.
tjeckien om två dagar. har inte riktigt gått in tror jag. jag har längtat så men nu när jag är där så känns det inte riktigt tilltagligt. jag har inte packat eller tvättat, vilket gör mig så stressad att jag blir handlingsförlamad.
kent. nostalgi. tänk att vara 14 igen. då hade jag bytt ut rebenen mot white russian, bytt ut kent och förvirringen över livet mot promiskiöst och djärvt levene. skippat stoltheten och ignorerat allt vad ansvar heter. tagit avstånd från viljan att bli något och satsat helt och fullt på att låtna mitt intellekt ruttna. jag menar, vad har det gett mig? ett slitet hår, nikotinberonde och mardrömmar om att bli någon som förspiller sitt liv på att vara ful, obildad och ointressant. man är säkert lyckligare så, man har inget att desperat vårda, inget att trilsket försöka efterlikna och absolut inget att ifrågasätta. människan är lycklig i ovishet.
