hokkaido

  And we grow fat on the charms of our idle dreary days.

jag har idag lärt mig flertalet nya ord ur "Brott och straff" och jag tänker nu dela med mig av dem:
pokulerande - supande/festande liderlig - lättfärdiga/oanständiga aversion - avsmak/avsky

snabbt kom de till nytta för mig:
hokkaido säger:jag vill inte ha någon transa linnea! nog för att jag gillar androgyna killar, men det där var lite väl även för mig!

hokkaido säger:

vi borde pokulera mer i andra städer, du och jag. vi två liderliga kvinnor borde förflytta oss då vi finner sådan aversion för denna stad!

LNFMYG;LNHHYD säger:

men nu har jag ju faktiskt äntligen hittat en lagom androgyn man för mig! som dessutom nog vill ha mig!

hokkaido säger:

förstod du vad jag just skrev?

mitt liv består av studerande i alla dess former just nu. således blir det inte mycket tid över åt mitt kära internet. tog idag min första körlektion, och bokade i samma veva in 20 till, vilket jag hoppas ska leda till att jag får körkort i januari/februari.
   det här att dela boende med någon är inte alltid det enklaste. jag kan inte säga att min och linus ringa yta gör det lättare. för stunden är vi aningen purkna på varandra och undviker varanda så gott det går. att undikva varandra innebär i vårt fall att jag sitter vid datorn och han i soffan 2 meter ifrån. sedan ser vi inte åt varandra och säger inte ett ord på tills dessa att någon av oss ger sig. detta kan ta åtskilliga timmar. nu befinner vi oss alltså där och ingen av oss har ännu sänkt stridsyxan.
   jag har funnit ett objekt att fästa min åtrå vid: 

   tillbaka till studerandet. so long.

fram tills i tisdags hade jag nästan kunnat kalla mig edge. jag hade inte druckit alkohol på tre veckor, inte intagit nikotin på 9 dagar och drastiskt dragit ner på mitt kaffe drickande. varför, kan man fråga sig? jag vet faktiskt inte, men jag tror att det är något av det hälsosammaste jag gjort på mycket länge.
   dagen skall jag viga åt enbart nyttiga sysslor såsom fotoredigering, fotoorganisering, (förhopnningsvis) slutföra mitt projektarbete och städning. det är makalöst vad man kan stöka ner endast på en vecka!
   känsloäge: precis mitt i mellan. jag är varken glad eller ledsen, bara levande. det här är ett tråkigt känsloläge. jag uppskattar inte musik och jag är inte ett dugg kreativ. hur skall jag kunna skriva en bra slutdiskussion?
   ska möta emil klockan 11.00 och luncha. jag är väldigt förtjust i ordet "luncha". det har en så vuxen klang! det är ganska motsägelsefullt det där, å ena sidan nojar jag för att bli vuxen med allt vad det innebär, å andra sidan njuter jag av att kamma hem vuxenpoäng. vad vill jag egentligen?

linus är skitjobbig och låtsas olla mig överallt med sitt finger. jag tycker det är obehagligt med hans barnsligheter, vilket gör att jag reagerar starkt på det och kråmar mig och gnäller. detta i sin tur eggar linus till att fortsätta att retas. linus är ganska jobbig ibland.
nu var han taskig mot mig igen och bjöd mig på popkorn som han sockrat.
- jag är inte taskig. nu låter du bara din ilska över världen gå ut över mig.

idag har varit en ganska tråkig dag. jag var glad när jag kom till skolan klockan 7.35, för ovanlighetens skull, men det mattades sakta men säkert av då alla andra värkade ha fått sig en släng av tråksjukan.
skolan erbjöd idag en så exceptionell måltid att jag utbrast i ett postivit "OH". den bestod av ungsgräddad potatis i gräddsåsbad, sallad och oköttig korv. samtalet som utspelade sig under tiden vi förtärde denna mat handlade mest om omfångsrika människor och att de helt enkelt bör avstå previlegiet att äta.
efter måltiden styrde jag belåtet mina steg mot textilsalen och sabina. där fick jag agerade levande skyltdocka, med andra ord testade jag toilen hon sytt upp för mig. den satt nu anigen bättre än sist, dock krävs fortfarande vissa justeringar över min ansenliga byst.
då jag idag fick lov att gå så tidigt som 12.30 från skolan begav jag med mig raska steg mot min mors lya. där ägnade jag tre timmar åt nedstuving av personliga tillhörigheter. det var givande vill jag lova! jag fann ett saknat favorit linne som jag beskyllt ett ex för att ha knyckt, min lila peruk och en rosett som jag skall omforma till ett elegant hårspänne.
nu skall jag återigen ägna mig åt nyttiga sysslor, nu i form av rensning av garderob. BON SOIR!

jag har nu haft graf i över tre timmar men inte lyckas få ett dugg vettigt gjort. jag vet inte vad det är med dessa lektioner som lockar fram denna likgiltighet och apat hos mig. det värsta är att tiden går fruktansvärt långsamt då man bara sitter av tiden.

"fan vad folk ska klaga! det är någon jävla kärring som bor mitt i någon stad och störs av en klubb som ligger nära hennes lägenhet. nu ska motorhead spela där och hon har  till och med vänt sig till regeringsrätten för att få spelningen inställd... gå ner och festa med dig din idiot!
åh...! pophezten jackson får behålla neverland!"
/linus ligger och spanar in text-tv och delar mer än gärna med sig av nyheterna. dock kryddar han dem en aning med ord som b la penis. nu delade han med sig av något intressant och lustigt. denna nyhet får tidningarna att skriva fyndiga rubriker så som "Vilken igeltjockis!"  och "Kotten som måste tagga ner". kan ni gissa vad denna givande nyhet handlar om? jo, en igelkott vid namn george som väger 4 gånger mer än en normal igelkott och måste banta. världen känns plötsligt så intetsägande och stillastående.
   idag har jag besökt den ljuvliga staden göteborg. den bjöd på meninglös utbildningsmässa, möte med carro, fransk vegetarisk och enastående kreativitet som slutade med en high school-fest. utbildningsmässan var meningslös eftersom jag inte har den blekaste aning om vad jag vill viga mitt liv åt - därför kunde jag alltså inte tillgodose mig någon särskild information. mötet med carro bestod av rask fönstershopping. fransk vegetarisk var en positiv överraskning, hittade den i saluhallen och den bestod av pitabröd, svamp, sallad, valnötter och fetaost. en massa smaskens, kort sagt. high school-festen-iden kläcktes på bussen på väg till göteborg. personligen tycker jag att den är genegalisk då jag får en anledning att se som en slampig cheerleader, mina drömmar har äntligen besannats.

linus: värst vad du har börjat svänga dig med fina ord? är det för att du är avundsjuk på mina komplexa meningsbygnader? är det så det är?
jag: jag har alltid svängt mig med fina ord. på internet.

linus: ibland tror jag att de gör de här blanketterna så krångliga som möjligt så att man inte ska var sjuk.

jag: vad skulle du göra om jag dog?
linus: vad skulle du dö för?
jag: vad vet jag. jag kanske får cancer, alla dör. så vad skulle du gjort?
linus: jag hade poppat popcorn och skrivit snel hezt i hela lägenheten.

eftersom mina senaste inlägg bestått av tungsinthet och vemod har jg bestämt mig för att idag gott göra detta. inlägget idag kommer vara fyllt med optimism och sorglöshet.
   idag kommer johanna och tittar förbi tills morgondagen. vad vi skall ta oss för är jag inte helt klar över, men det blir väll förhoppningsvis åtminstonde en butiksrond och kanske till och med lite rysk vodka p kvällen. vi får se vad dagen bjuder på. lyckligtvis har jag en inställd lektion imorgon. skolkning ligger inte i min natur, jag får ångest och inbillar mig att jag missat något oerhört viktigt. Denna inställda lektion kom alltså väldigt lägligt.

   igår kom det till min kännedom att antz planerar att förära oss med ett helgbesök. trevligt, mycket trevligt. dock krockar det med ytterliggare ett celebert stockholms besök i helgen. bintou kommer hem och vill även hon göra staden osäker, men det går säkert att kombinera. bintou fredag - antz lördag. bra plan, om jag får säga det själv.
   om 45 minuter skall jag möta linnea utan för alhbäcks och skriva in mig. jag ska troligtvis även inhandla ett 20 paket körlektioner i samma veva. min plan är att utnytja mina två lediga veckor, som är avsedda för projektarbete, till en sorts intensiv kurs. jag vill ha körkort så snabbt som möjligt så att jag och hannes kan ut och roadtrippa.
   efter alhbäcks ska jag växla in mina överblivna pengar från vitrysslandsresan. med de pengarna ska jag sedan shoppa loss riktigt ordentligt. jag förtjänar det. jag har inte shoppat loss på evigheter, och med tanke på att jag inte intagit nikotin på tre dygn förtjänar jag det ännu mer!
   nu är det påklädning som gäller.
tack och hej!

jag behövde en hundradels sekund. nu när jag tagit beslutet är jag lugn.
dock var det inte mitt eget beslut då jag desperat sökt igenom lägenheten efter mina åtråvärda cigaretter utan resultat. nu har jag gett upp letandet då det gick upp för mig att linus gömt cigaretterna. och bra är väll det då jag inte rökt på två veckor. men idag, just nu, tänkte jag falla offer för begäret och dra ner den nikotinfyllda röken i mina lungor. varför kan man fråga sig? varför idag när du i sex dagar befunnit dig i ett land där det finns cigaretter för 3 kr? jo, för jag kommer hem och är ensam och oerhört melankolisk, men samtidigt så fylld av välbehag att endast en cigarett hade kunnat vara pricken över i:et. men nu är jag jag lugn.
   och så plötsligt surfar jag runt och stöter på ett videoklipp med min kära brian molko då han sjunger live och det går rätt in i hjärtat på mig. (ja, jag är även otroligt känslosam just nu.)
   för första gången på evigheter kände jag mig idag riktigt berörd. det var omtumlande. det krävdes en fattig vitrysk familj med stor generositet och varma hjärtan för att få mig att känna det. det är tragiskt att jag måste stå i mitt i det fula och orättvisa innan jag verkligen kan känna mig uppriktigt berörd. jag får tårar i ögonen nu när jag bara tänker på det. att de för mig, som är en total främling, kan bjuda så mycket på sig själv och visa så mycket kärlek och omtanke. de lilla de hade delade de gladeligen med sig av. att se deras miner då de såg att man uppskattade deras anträngningar är obetalbart. det hade varit underbart att få dem att förstå att de har gett mig så mycket mer. jag låter klychig och jag har svårt att finna rätt ord för det här, men det känns djupt in.
   vitryssland kändes.
(återigen känner jag mig som 14. det är den här känslan jag har nu som påminner mig om det. då måste jag ställa mig själv frågan: jag gick alltid runt och var melankolisk men paradoxalt nog lugn?)

jag knarkar kents nya album. "från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld"
   detta ljudknarkande jag gör mig lugn. precis så lugn och rofylld som kent alltid gjort mig. när jag var 14 och dum ristade jag in ett k, som i kent,  på min arm och var helt övertygad om att jag skulle döpa min framtida son till kent.
   jag och hannes har haft en djup och långdragen diskussion kring inträdandet i vuxenlivet. jag erkände att jag faktiskt tagit första steget, då jag idag ser världen på ett annorlunda sätt. dock har den fortfarande inte fått några nyanser, den fortsätter att bestå av svart/vitt. det är svårt att komma ur gamla mönster. 
  jag är rädd för min nya klarsynthet. jag äcklas av den rent ut sagt. staden jag levt och verkat i nio långa år har krympt och förpassats till en liten fläck. vänner har kommit och gått, och jag har underfund med att man fastnat vid dem man har. man är rädd för att lämna dem, de är ens ö, ens varma och välkomnande famn. vem är man utan dem? jag är trött på att vara en del av ett evigt strävande efter att vara någon. jag är trött på dessa aktiviteter som blivit till en ovana. att supa, ligga och glänsa. jag vill inte vara en del av det, men jag har inget val. att stå utanför dem är så fruktansvärt svårt. jag kan inte ens förmå mig att hitta något subsitut till det, för jag vet att om jag gjorde det skulle jag stå helt ensam. alla är en del av stadens eviga snurrande ekorrhjul som när sig på unga människors längtan. detta då de inte har vet nog att blicka utanför det.
   jag är så cynisk, så. men jag hade liksom förväntat mig mer.