outlaw heart.
idag känner jag att jag inte har något särskilt att skriva om, men jag skriver lite endå.
jag var ute igår och det var misär. det var som väntat en köttmarknad. det enda som förvånade mig var åldern på de sökande efter lustars tillfredställelse. de var så små! de vet inte vad de går till mötes.
jag var ute igår och det var misär. det var som väntat en köttmarknad. det enda som förvånade mig var åldern på de sökande efter lustars tillfredställelse. de var så små! de vet inte vad de går till mötes.
under saturn's shadow.
hej bloggen, jag är full.
jag lyssnar på en låt som påminner mig om en tid då jag endast betraktade, inte tog del av.
jag börjar hamna på efterkälken. eller gör jag? två kompisar var här och förtärde alkhol och jag hade möjligheten att gå med dem ut, men jag valde att stanna hemma och vara nostalgisk medhjälp av musik. vad ska jag ut och göra? jag känner mig fruktansvärt ful, äcklig och asocial. de jag kommer träffa ute kommer vara dräggiga och underlägsna, de kommer vara sådana jag har misst respekten för. för vad finns det att finna en natt i halmstad klockan 1.00? knappast en livserfaranhet, mer ett onödigt och ångestladdat ligg. det kan vara trevlilgt att gå ut och svira runt om man är att bunt människor med samma avsikt, ha kul för att lätta upp mörkret. ikväll känner jag mig inte som en del av det, utan snarare som en åskådare av nattens köttmarknad. och då trivs jag så himla mycket bättre här med bra musik och billigt vin.
jag lyssnar på en låt som påminner mig om en tid då jag endast betraktade, inte tog del av.
jag börjar hamna på efterkälken. eller gör jag? två kompisar var här och förtärde alkhol och jag hade möjligheten att gå med dem ut, men jag valde att stanna hemma och vara nostalgisk medhjälp av musik. vad ska jag ut och göra? jag känner mig fruktansvärt ful, äcklig och asocial. de jag kommer träffa ute kommer vara dräggiga och underlägsna, de kommer vara sådana jag har misst respekten för. för vad finns det att finna en natt i halmstad klockan 1.00? knappast en livserfaranhet, mer ett onödigt och ångestladdat ligg. det kan vara trevlilgt att gå ut och svira runt om man är att bunt människor med samma avsikt, ha kul för att lätta upp mörkret. ikväll känner jag mig inte som en del av det, utan snarare som en åskådare av nattens köttmarknad. och då trivs jag så himla mycket bättre här med bra musik och billigt vin.
burger queen.
mina ögon är rödsprängda som om jag hade knarkat i decennier. jag sitter i skolan och lägger en gulaktig ton över fotografier och låtsas att de är från en svunnen tid. imorgon bär det av till köpenhamn och cure. min mage är tommare än plundrad skattkista.
det känns som om jag vandrar i en skog som konstant skiftar karaktär, från hemskt skräckinjagande och mörk, till idylliskt vacker och ljus. det tär på mig! jag går från att falla slav för mina lustar till att vilja göra så rätt för mig som det bara går. jag vill vara så otroligt duktig men jag har insett att det inte ger mig något. att spendera dagen i en säng med någon jag tycker om faller sig mer givande en lektion med tomt innehåll. en jag är vettskrämd för att falla offer för latheten och bli en i den apatiska massan vi kallar Sveriges befolkning.
det känns som om jag vandrar i en skog som konstant skiftar karaktär, från hemskt skräckinjagande och mörk, till idylliskt vacker och ljus. det tär på mig! jag går från att falla slav för mina lustar till att vilja göra så rätt för mig som det bara går. jag vill vara så otroligt duktig men jag har insett att det inte ger mig något. att spendera dagen i en säng med någon jag tycker om faller sig mer givande en lektion med tomt innehåll. en jag är vettskrämd för att falla offer för latheten och bli en i den apatiska massan vi kallar Sveriges befolkning.
where is my mind?
livet känns precis som vanligt, lätt och trevligt, när jag finner mig själv medsjungandes i placebos bitterljuva melodier. som besatt av brian molkos något pojkaktiga stämma sjunger jag, eller snarare skriker, desperat orden "harder, faster, forever after" som om de på något sätt skulla skänka mig frälsning. och det gör det väll ändå, på sätt och vis. för finns det något som känns bättre än att känna att man hittat tillbaka till sig själv igen?
