In bloom.
Jag lyssnar på Nirvana och blir nostalgisk och slås över hur hård jag har varit. Alla ni som uppfattar mig som snäll och söt; ni skulle bara veta hur jag kunde spöka ut mig och hur iskall jag var!
Åh vad jag gillar att vara huslig! Alla ni feminister som påstår att huslighet är lika med kvinnoförtryck: släng er i väggen! Jag tycker om att se till att min lägenhet inte ser ut som en bunker och jag gillar att visa uppskattning gentemot min rumskamrat. Att laga mat till en hungrig grovarbetare är underbart! Uppskattningen är total! Och jag gillar verkligen att ge till den som har gjort allt som stått i dess makt för att få mig att inte gå under. Linus, du är sådan man som det inte finns ord för!
Morgondagen bjuder på så mycket att jag kan storkna. Cruzing med Hannes, Trick or treat-runda (något som jag ännu inte provat på), god mat och absolut ingen sorts arbete. Vad mer kan begära av detta jordiska liv?
Peter tycker att jag är en klok dam och de orden gör mig så nöjd att jag nu kan lägga mig ner och sova gott.
space monkey.
Om jag hade vetat vad jag idag vet hade jag blundat, lagt mig ner och fortsatt lyssna på Kent.
Efter en något ofulländad vernissage från min sida ägnar jag kvällen åt att skriva fyndiga bildtexter på bilddagboken. Ofulländig på så sätt att jag fortfarande väntar på folk som skulle komma, men som jag fortfarande inte vet var de blev av.
Återigen måste jag nämna musiks förmåga att väcka minnen och känslor, som man så desperat försökt förpassa till det mörkaste vrår, till liv. Jag ville inte höra den här låten nu för jag var i ett helt annat sinnestillstånd än vad de återupplivade minnena försatt mig i. men jag får väll skylla mig själv, sätter man på shuffel på alla låtar man har på datorn är väl det ganska oundvikligt. Jag har dock inte slutat lyssna på låten, för sakta men säkert går det upp för mig att känslorna som låten väcker kanske är ett sår som sakta läkts och blivit, vad vi så fint kallar, ett fint minne.
När jag flyttar blicken från datorskärmen flyter min blick vidare till ett tygstycke i ett hörn. Det är Marcus kvarglömda skjorta som ligger och skrynklar efter helgens kalasande. Det var en fin helg. Även om Hannes tror att han bara var pinsam och förstörde kvällen så var detta inte fallet för mig. Han räddade min. Äntligen någon som åldersnojar och gråter och inte vill tvingas in i gruppen "vuxen". Äntligen någon som räds och tycker det gör lika ont som jag. Äntligen någon som tycks bäva inför samma saker. Hannes, tack!
För övrigt måste jag återknyta till ytterliggare ett gammalt blogg-inlägg. I detta som jag nu tänker på nämner jag mina likheter/olikheter med mig själv för 4 år sedan. Något som fortfarande är totalt oförändrat är min
egenhet att helt plötsligt börja se någon/något. Som om jag haft brytningsfel och fått glasögon och först då börjat se (något som jag nu har och därför tydligt kan referera känslan till). Sedan faller jag handlöst och kan inte sluta fascineras av dess nyfunna skönhet. Hur jag än vrider och vänder på det finnas det ständigt något som är fint och spänannde med det. Dock brukar denna känslan ganska snabbt ebba ut och övergå till att de nyfunna återigen blir till vardag. Den här känslan bor hos mig nu och hänger över mig som ett moln som ständigt och jämnt gör sig påmind om sin existens.
Nu är det dags för mig att ägna mig ohämmat åt sömn. Morgondagen bjuder redan 7.45 på ett busshållsplats möte med tjeckerna Jura och Honza.You will find me if you want me in the garden.
banquet.
när jag satte min fot på halmstad tågstation för en vecka och en dag sedan var jag fyra kilo tyngre än när jag åkte. dessa fyra kilo bestod till mesta dels av öl, grädde och glädje, och till det tackar jag inte nej.
idag har jag panik. vi försöker desperat fixa fest eftersom tjeckerna nu kommit hit. allting går emot och ingen vill. fast jag förstår dem. 10 galna pundar-tjecker och sedan 10 svenskar på det är ingen höjdare om du själv står för festen.
veckan har varit stressig och jag har inte hunnit med ens hälften av vad jag borde.
jag är stressad nu med för nu ska jag fixa mig lite och sedan bege mig till till bibblan. ciao.
lullaby.
Biljetter till Cure i Köpenhamn. Något bra idag.
Tjeckien imorgon. Kan inte riktigt ta det till mig och har därför skjutit upp allt jag ska göra inför resan tills imorgon. Eller nu ljög jag. Nästan allt. Fast jag har mathandlning och baguett-görning kvar. Ska lyxa till det med tångkaviar och grejor tänkte jag. MUMMA!
Har haft dans på idrotten idag. Det var kul, även om jag sög. Har Sveriges sämsta kordinationsförmåga, är ospenstig som få och är komplett omuskulös.
Arber säger:
innan, när jag var ung, fick man röka på vissa ställen i tåget.
hokkaido säger:
I greklad fick man röka överallt innan.
Arber säger:
grekland är ett riktigt land! haha.
Otroligt att Kent slagit igenom så pass att de lyckas sälja biljetter dyrare än Cure. Fast det är ju bara i emo-sverige förståss.
hokkaido - ann är en fitta som inte får ligga!!!!!!!!!!!! säger:
YO, checka mitt namn! moget va?
Arber säger:
det är sant ju
hokkaido säger:
jag tror också det, tyvärr. sen hatar jag att hon alltid har sina glasögon på sne. har stört mig sen day one.
Arber säger:
haha
Arber säger:
jag hatar hennes röst iaf
hokkaido säger:
jag hatar hennes bröst.
Arber säger:
jag vågar inte kolla!
OK! moget, jag vet. men jag vet inte vart jag skall göra av det annars för hon utnyttjar sin opassande postition som ansvarig utgivare och lärare. jag känner mig totalt hjälplös. det går ju inte att diskutera med henne för den delen häller för hon har redan bestämt sig. det som sved som salt i sår var dock att endast linnea, lotta och random grafbrud argumenterade för mig. fast å andra sidan vet jag ju inte vad som hände eftersom jag ballade ur och stack. enligt linnea och arber verkade det dock som om alla var emot anns ideer om att mina bilder är ren porr. jag menar, majoriteten av de 45 som röstade valde ju faktiskt min bild. nu när jag lugnat ner mig vet jag dock inte vad som suger mest, att den inte får bli framsida eller att någon annan mindre bra bild blir det.nu menar jag inte att jag är en arrogant fitta som säger att de andra bilderna suger. onej, jag röstade ju själv på dem. det jag menar är det att de är inte lika uppseendeväckande, färgstarka eller nytänkade. ingenting av det som vi gemensamt bestämt skulle vara ledord för oss när vi började nya popkorn.
nej, nu blir det sova sig lite. natti. eller först, LITE sims 2. (det kommer inte bli lite om jag känner mig själv väl men jag kan inte hålla mig.)
kevlarsjäl.
jag har inventerat på ica, vilket mot alla odds var kul. jag var social med en äldre man (60+:are så få inga ideer) och tiden bara flög förbi. sen blev jag bjuden på mat och det är ju väldans trevligt det med.
mitt kära internet har anlänt och om ca 2 timmar eller så har jag sims 2 och alla expansionpacks. vad mer kan man begära?
förövrigt har marcus skrivit upp oss på ett tvåvånings radhus med trädgård. det hade ju varit idyliskt och så om jag bara haft resurserna till att bekosta det.
jag fick gåshud innan idag av en tv-kvinnas röst. hon sa: idag är demokratin inte lika självklar som vi vill tro att den är.
min mamma är ett mysterium för mig. och jag hatar att jag inte förstår mig på det.
mamma: hejsan. vad gör du?
jag: jag städar.
mamma: jag har kollat på hus.
jag: äum, jaha?
mamma: ja.. nu när du har flyttat kändes det som en bra ide. du kan kolla på det på internet.
jaha mamma. och hur tänkte du då egentligen? att när jag har flyttat kan du införskaffa dig allt fint jag kanske också velat vara en del av? är det här en ondskefull plan? vill du jälvas med mig genom att köpa det perfekta dröm hemmet som jag kan tänka mig skulle givit mig en vacker barndom? äsch. jag reder mig.
tjeckien om två dagar. har inte riktigt gått in tror jag. jag har längtat så men nu när jag är där så känns det inte riktigt tilltagligt. jag har inte packat eller tvättat, vilket gör mig så stressad att jag blir handlingsförlamad.
kent. nostalgi. tänk att vara 14 igen. då hade jag bytt ut rebenen mot white russian, bytt ut kent och förvirringen över livet mot promiskiöst och djärvt levene. skippat stoltheten och ignorerat allt vad ansvar heter. tagit avstånd från viljan att bli något och satsat helt och fullt på att låtna mitt intellekt ruttna. jag menar, vad har det gett mig? ett slitet hår, nikotinberonde och mardrömmar om att bli någon som förspiller sitt liv på att vara ful, obildad och ointressant. man är säkert lyckligare så, man har inget att desperat vårda, inget att trilsket försöka efterlikna och absolut inget att ifrågasätta. människan är lycklig i ovishet.
