kevlarsjäl.
idag har varit en dag. en bra sådan dessutom.
jag har inventerat på ica, vilket mot alla odds var kul. jag var social med en äldre man (60+:are så få inga ideer) och tiden bara flög förbi. sen blev jag bjuden på mat och det är ju väldans trevligt det med.
mitt kära internet har anlänt och om ca 2 timmar eller så har jag sims 2 och alla expansionpacks. vad mer kan man begära?
förövrigt har marcus skrivit upp oss på ett tvåvånings radhus med trädgård. det hade ju varit idyliskt och så om jag bara haft resurserna till att bekosta det.
jag fick gåshud innan idag av en tv-kvinnas röst. hon sa: idag är demokratin inte lika självklar som vi vill tro att den är.
min mamma är ett mysterium för mig. och jag hatar att jag inte förstår mig på det.
mamma: hejsan. vad gör du?
jag: jag städar.
mamma: jag har kollat på hus.
jag: äum, jaha?
mamma: ja.. nu när du har flyttat kändes det som en bra ide. du kan kolla på det på internet.
jaha mamma. och hur tänkte du då egentligen? att när jag har flyttat kan du införskaffa dig allt fint jag kanske också velat vara en del av? är det här en ondskefull plan? vill du jälvas med mig genom att köpa det perfekta dröm hemmet som jag kan tänka mig skulle givit mig en vacker barndom? äsch. jag reder mig.
tjeckien om två dagar. har inte riktigt gått in tror jag. jag har längtat så men nu när jag är där så känns det inte riktigt tilltagligt. jag har inte packat eller tvättat, vilket gör mig så stressad att jag blir handlingsförlamad.
kent. nostalgi. tänk att vara 14 igen. då hade jag bytt ut rebenen mot white russian, bytt ut kent och förvirringen över livet mot promiskiöst och djärvt levene. skippat stoltheten och ignorerat allt vad ansvar heter. tagit avstånd från viljan att bli något och satsat helt och fullt på att låtna mitt intellekt ruttna. jag menar, vad har det gett mig? ett slitet hår, nikotinberonde och mardrömmar om att bli någon som förspiller sitt liv på att vara ful, obildad och ointressant. man är säkert lyckligare så, man har inget att desperat vårda, inget att trilsket försöka efterlikna och absolut inget att ifrågasätta. människan är lycklig i ovishet.
jag har inventerat på ica, vilket mot alla odds var kul. jag var social med en äldre man (60+:are så få inga ideer) och tiden bara flög förbi. sen blev jag bjuden på mat och det är ju väldans trevligt det med.
mitt kära internet har anlänt och om ca 2 timmar eller så har jag sims 2 och alla expansionpacks. vad mer kan man begära?
förövrigt har marcus skrivit upp oss på ett tvåvånings radhus med trädgård. det hade ju varit idyliskt och så om jag bara haft resurserna till att bekosta det.
jag fick gåshud innan idag av en tv-kvinnas röst. hon sa: idag är demokratin inte lika självklar som vi vill tro att den är.
min mamma är ett mysterium för mig. och jag hatar att jag inte förstår mig på det.
mamma: hejsan. vad gör du?
jag: jag städar.
mamma: jag har kollat på hus.
jag: äum, jaha?
mamma: ja.. nu när du har flyttat kändes det som en bra ide. du kan kolla på det på internet.
jaha mamma. och hur tänkte du då egentligen? att när jag har flyttat kan du införskaffa dig allt fint jag kanske också velat vara en del av? är det här en ondskefull plan? vill du jälvas med mig genom att köpa det perfekta dröm hemmet som jag kan tänka mig skulle givit mig en vacker barndom? äsch. jag reder mig.
tjeckien om två dagar. har inte riktigt gått in tror jag. jag har längtat så men nu när jag är där så känns det inte riktigt tilltagligt. jag har inte packat eller tvättat, vilket gör mig så stressad att jag blir handlingsförlamad.
kent. nostalgi. tänk att vara 14 igen. då hade jag bytt ut rebenen mot white russian, bytt ut kent och förvirringen över livet mot promiskiöst och djärvt levene. skippat stoltheten och ignorerat allt vad ansvar heter. tagit avstånd från viljan att bli något och satsat helt och fullt på att låtna mitt intellekt ruttna. jag menar, vad har det gett mig? ett slitet hår, nikotinberonde och mardrömmar om att bli någon som förspiller sitt liv på att vara ful, obildad och ointressant. man är säkert lyckligare så, man har inget att desperat vårda, inget att trilsket försöka efterlikna och absolut inget att ifrågasätta. människan är lycklig i ovishet.
Kommentarer
Trackback
