ftw

supa dupa fly. jag har en telefon som fungerar nu om någon vill "festa". ring ring.


Betydelsen av rum.

Jag är nu fri från raggatan som förpestat mitt liv allt för länge. Det ska jag fira med whiskey och lite lemonshelo, som jag förärats ur Hannes spritförråd. Fast först måste jag vara lite duktig. Jag måste packa, städa, diska, tvätta för redan ikväll bär det av.
  Nu är klockan ca 1½ timme efter att jag skrev de sista raderna. Packningen och tvättningen är nu utförd, till viss grad. Jag måste erkänna att packning inte är min starka sida, jag har inte riktigt tålamod.
  En halv timme efter det jag skrev sist har jag diskat och även städat lite i köket. Nu har jag även slagit på min mobil, en aning nervöst. Jag är rädd att hondjävulen försökt få tag på mig och varit arg. Nu förtjänar jag förövrigt den där hutten.
  Jag lyssnar på 90tals dängor så som "all that she wants". Livet känns skönt. Ikväll ska jag till Borås och äta pizza och hämta vinterdäck. Imorgon är jag ledig så jag hinner installera mig lite hemma igen. Den 6 december ska jag till Köpenhamn på en romantisk weekend med baby. Livet blir det man gör det till!

Slave to the wage.

Jag hade hoppats på att jag idag skulle ha skrivit något i stil med "äntligen fri", istället för det jag nu kommer skriva. Lönen är inte insatt vilket för mig innebär att mitt försvinnande måste dröja. Risken finns att jag inte får någon lön alls annars, och det hade varit en riktig tragedi. Mitt slitande och ihopbitande hade varit förgäves. Nej,så får det inte bli. Men jag hoppas verkligen det bara blir en dag till.
   En lättnad är dock att något dåligt samvete inte alls drabbade mig igår kväll, bara en känlsa av lugn. Jag har ju haft lite samvetskval på grund av det här, konstigt nog. Men nu vet jag att jag slipper det.
   Jag är fattig och har så varit en längre tid. För tillfället äter jag mina sista havregryn i form av en gröt, utan mjölk. Det är otroligt torftigt och torrt. Min lunch igår bestod av snabbnudlar utan smak. Idag har jag det lite bättre ställt på den fronten, jag har linser istället.
   Åh, jag vill bara att allt det här ska vara över. Jag har redan bitit i det sura äpplet, insett mitt misslyckande. Jag vill bara hem och kura i babys stora säng. Jag vill börja om, igen, med honom, där.

Rikemansghetto.

Halsen bränner och svider. Kroppen värker och natten har bestått av regelbundet uppvaknande vilket har förstört min sömn. Jag vill inte gå till den där helvetes arbetsplatsen, jag vill bara ligga hemma och låta mig själv läka.
  Jag måste ge mig själv en eloge för min modighet igår. Återigen har vi bråkat, chefen och jag. Men jag sa ifrån, stod på mig. Benen skakade, nävarna var knutna, men jag fortsatte att hävda min rätt trots hennes försök att få mig att vekna. Ingen jävel ska göra något som helst avdrag på lönen jag kämpat och slitit för att åstadkomma. Förhoppningsvis är jag inte ens i staden nästa torsdag och kommer aldrig mer ha med fittan att göra.
  Drivkraften just nu är älskling och tankarna på att snart, om en månad, är vi på väg till vår välförtjänta semester. Vi är båda slitna, vi är båda trötta. Det är sådana här tider som får en att ifrågasätta rättvisan. Dock är det även sådana här tider som får en att uppskatta de bättre ännu mer.
  Snart, snart, blir det bättre.

Harmoni.

Om 10 minuter ska jag jäkta iväg till Coop för att panta burkar. MItt niktoinbegär ha nått oanade höjder och sträcker sig så långt att jag inte blir lugn förens både cigratter och snus finns inom räckhåll.
  Sista måndagen på jobbet. Jag har bestämt mig för att inte gå dit mer efter veckans slut. Jag hatar mig själv om jag skulle göra det men jag är verkligen livrädd för att lämna dödsbeskedet. Den ursprungliga planen var att bara inte dyka upp och spara på mitt eget skin, dock blir Jenny lidande. Nej, jag ska säga till henne vad jag tycker och sen gå. Gå direkt in i älsklings väntande famn. Jag tror jag kommer känna en känsla av triumf, och givetvis, en otrolig lättnad. Jag är knäckt, bruten, och det är endast den kvinnan som förorsakat mitt lidande. Men hon ska få se, på lördag säger jag bara!

Mother.

Idag har jag varit riktigt duktig och sökt 3 nya jobb. Motivationen var ett storbråk med chefen samt en mysig fika med en gammal klasskamrat.
   Bråket uppstod då min chef håller mitt ansvarig för ett påstått (jag tror att detta inte riktigt är med sanningen överensstämmande) kassasvinn på 1636 kr, något som för mig kommer resultera i ett lika stort avdrag från min lön. Under bråket, som höll på att upprinna i att jag stegade därifrån rakt in i arbetslöshetens dystra värld, ekade Alexanders visdomsord i mitt huvud; välj dina strider.  Detta var en strid värd att ta min ynka lön i sitt befintliga skick knappt räcker, dock lyckades Alexanders ord sansa mig och jag hann tänka följande rationella tankar; mina planer på att utnyttja staden Malmö till max innan återflytten till Halmstad går helt i stöpet om jag tar det här steget. Drömmen om att riktigt shoppa loss under julfirandet i USA kommer spricka då jag står helt utan inkomst utan detta jobb. Jag tog alltså striden till viss del, men drog den inte till den spets jag från början avsett (hota med facket osv). Nu är jag alltså fortfarande fast på jobbet en och en halv månad till med ett löneavdrag på 800kr den 25 november MEN jag är inte arbetslös och mina planer kan fortskrida. Det var tur att jag lyckades lägga lock på mig själv i stundens hetta och att Alexanders visdomar nu även smittat av sig på mig.

RSS 2.0