hokkaido

Sitter och läser ett gammalt blogginlägg jag skrev i en svunnen tid. Blir imponerad av min verbala förmåga, men blir samtidigt ilsken på mig själv som inte göder den. Ironiskt nog låg jag på min tjugoförsta födelsedag och tänkte i just dessa banor. Jag gav mig själv ett löfte; att var dag skriva i bloggen, om än kort så i vart fall skriva Något, just för den ovannämnda sakens skull. Jag är nu inne på den sjätte dagen av det löftet och har hittills negligerat det.

Dagen har gett mig något i utbyte. Inspirerad av arbetslivets orättvisor har jag ägnat dagen åt att förinta dem. Förhoppningsvis leder mina uppmaningar om att rösta in nya fackligt förtroendevalda någonvart. Jag har även i rättvisans namn ansträngt mig så till den milda grad att ytterligare en motion kommit till. Att se på och inget göra är för mig likgiltigt med att vara den som utför illdåden.