hokkaido

Mensvärk är hemskast av allt.
   Idag har jag tänkt otroligt mycket igen. Det är väll väl det. Slutsatserna är följande: vi känner redan till konstaterandet "du blir som du umgås", men att det sträcker sig så långt som till att det kan få dig att bli en genom rutten människa är kanske något vi inte visste. En människa som pressas tillräckligt mycket och hamnar i fel situationer vid fel tillfällen kan tvingas göra val som den under andra omständigheter absolut inte gjort. Det är inte lätt att göra rätt för sig när allt runt omkring tycks vara otroligt fel. Ett dåligt val leder oftast till att man tvingas göra ytterliggare ett. Det blir alltså en sorts ond cirkel.  När ens tillvaro drivs till sin spets drivs man till att skjuta allt vad moral och vett heter åtsidan, endast för att rädda sitt eget skin. (Eller är det egentligen sitt eget skin man försöker rädda eller andra människors syn på en?) Hur kan man vara rättfärdig när det inte finns rum till det? Rättfärdigheten och moralen och normerna är skapta för att hålla oss i schack, de är inte anpassade till olika situationer eller den tid vi lever i. De driver oss sannerligen oftare till galenskap och olycka än till frid. Vem är det egentligen vi ska vara så extremt rätt för? Inte är det för våra egna känslors skull. Naturligtvis menar jag inte att vi ska överge alla våra levnadsregler och vara fullfjädrade egoister, men borde vi inte ifrågasätta dem? Du kan inte hjälpa vem du blir kär i eller när förälskelsen inträffar. Naturligtvis önskar sig den gifta kvinnan med man, Volvo, villa och barn att den inte hade förälskat sig i barnens dagislärare och totalt förlorat känslorna för sin make. Men vad ska man göra? Det rätta i den här situationen hade varit, enligt vår tids moralglasögon sett, att ignorera sina känslor och intala sig själv att det är något övergående och något man inte borde riskera och komplicera sin stabila tillvaro för. Men tänk om, tänk om den där dagisläraren är den rätte just för dig?! Tänk om ni hade levt ett lyckligare liv ihop än det du istället valde i ständigt ifrågasättande?

   Jag spekulerar för jag har fortfarande ångest över mina val under förgångna tider. Det bör alltså inte försöka prövas på min aktuella situation. Det leder ingen vart.

Idag såg jag en dam med de ohyggligaste träskor jag någonsin skådat. Eller, det var egentligen inte träskor. Det var skor formade som träskor med päls på, smaklösa med andra ord.

   Denna dag har visat sig väldigt argsint inställd gentemot mig. Den gjorde så att jag försov mig, sedan gav den mig punka på cykeln så dagen blev stressigare ändå. Efter det gav den mig en reparationskostnad på 900kr. Dock är det mer eller mindre nödvändigt för mig att lägga dessa 900 riksdaler på reparationen då jag försummat min cykel så till den milda grad att jag lämnat den ensam mitt inne i stan en lördags kväll. Detta resulterade i att någon idiot försökt cykla i väg med den med låset låst vilket fick flera ekrar att gå av. När denne idiot nått insikt om att den var låst och därför inte ett lättöverkomligt byte har denne i ren frustration försökt riva loss min cykelkorg som nu skramlar något infernaliskt varje gång jag cyklar. Nu är jag ju inte helt på det klara med att det var såhär det gick till när min cykel blev så illa tilltufsad, men jag har spekulerat och det var för mig den rimligaste förklaringen. Jag har nog ändå skjutit på lagningen för länge, det kanske var lika bra att det här inträffade... Men det känns som om jag hade kunnat lägga dessa penningar på något ofantligt mycket dråpligare. Som kläder och nöjen.

   Jag borde ta mig an lägenhetssökandet, även det är något jag skjutit på för länge. Jag har nu tills december på mig att hitta en 2:a i centrala Malmö. Även om min pojkvän nu ska följa med på färden (till min oerhörda glädje), så underlättar det inte särskilt mycket. Det har uppdagats att han har betalningsanmärkningar vilket gör att jag ändå måste stå som ensam sökande. En sökande utan fast inkomst och med den ringa ålder19 vårar. Mina förutsättningar för att finna mina drömmars lägenhet i Malmö är alltså inte de bästa. Men jag hoppas.

   Idag har jag klurat på för vem skull jag egentligen skriver. Slutsatsen var att det var för min egen. Under de senaste dagarna har jag läst igenom mina gamla blogg-inlägg och det känns skönt att jag har lämnat så klara minnen av forna eror i mitt liv. Jag kan se en utveckling på vissa plan, påminnas om övergivna drömmar och mål, men framförallt bli upplyst om hur jag spenderat mina senaste år. Jag borde blogga mer, eller som jag föredrar att kalla det, skriva mer dagbok.
   Min mage kurrar och jag har viktigare saker för mig. Jag ska göra en överraskning till baby, nämligen spela in ett kassettband med beriut som han kan njuta av påväg till och från jobbet.