golden brown.
jag tänker mer när jag går än när jag cyklar. utan mp3:n tänker jag ännu mer.
en kille skrev precis till mig och tyckte jag lät deprimerad och borde söka till psyk innan det är försent. jag är dummare än han, för jag tar åt mig. fast å andra sidan, för att skriva bra krävs ett uns melankoli. ingen vill läsa om hur underbart livet är bara, och jag vill inte skriva om det för det är en lögn. ett helt liv i lycka är en utopi och något jag inte söker. kolla bara på "du sköna nya värld". man missar för mycket. och hur ska man kunna känna sig riktigt lycklig om man aldrig känt sig riktigt sorgsen?
igår hade jag ett hallelulja-moment, på sätt och vis. det är synd att jag inte berättade det för personen som fick mig att uppleva det. ivart fall, det började med att bowling (som jag vann). och så bir. efter det följde lite biljard (som jag förlorade). jag är fruktansvärt kass på biljard och tidigare har jag försökt förklara bort det för mig själv genom att intala mig att det är för att jag är kort. igår visade motsatsen. en unge på 1,40 briljerade bland b&b's biljardbord och jag blev tvungen att erkänna för mig själv; jag suger på biljard. efter det spelade vi bort lite mynt på jack vegas och vid det här laget hade jag blivit aningen rund om fötterna. jag gillar att vara det, speciellt mitt på dagen och spontant. efter det styrde vi kosen mot homebuy där vi spenderade extremt lång tid på att klura ut exakt vad vi egentligen skulle handla för mat. det blev färskpasta med ädelostsås och svamp, sparris med smält smör och rostade cashewnötter, och till det ett delikat vitlöksbröd med mozarella. nu närmar vi oss stunden. vi hyrde en kass film (som vi alltid lyckas göra) och efter det måltiden och filmen stod vi i köket och rökte nakna och lyssnade på någon superhärlig låt som jag tydligen borde vetat vilka det var som gjorde, men som jag skäms att säga att jag inte gör. det var då det kom. efter helgens strapatser var det precis vad jag behövde. vi stod där och höll om varandra och den ljuvliga melodin ljöd och det regnade utanför fönstret och blåste och jag tänkte: jag borde ha förlorat min oskuld nu för den här stunden var oerhört fin och perfekt för något sådant. känslor är svåra att förklara och anledningen till att de dyker upp med. men det kändes starkt och intensivt och vackert och jag tror att jag närmast kan förklara det med att känna sig trygg. trygg och omtyckande, eller ja, kär. fast inte nyförälskelse, mer ja, jag vet inte. fint.
en kille skrev precis till mig och tyckte jag lät deprimerad och borde söka till psyk innan det är försent. jag är dummare än han, för jag tar åt mig. fast å andra sidan, för att skriva bra krävs ett uns melankoli. ingen vill läsa om hur underbart livet är bara, och jag vill inte skriva om det för det är en lögn. ett helt liv i lycka är en utopi och något jag inte söker. kolla bara på "du sköna nya värld". man missar för mycket. och hur ska man kunna känna sig riktigt lycklig om man aldrig känt sig riktigt sorgsen?
igår hade jag ett hallelulja-moment, på sätt och vis. det är synd att jag inte berättade det för personen som fick mig att uppleva det. ivart fall, det började med att bowling (som jag vann). och så bir. efter det följde lite biljard (som jag förlorade). jag är fruktansvärt kass på biljard och tidigare har jag försökt förklara bort det för mig själv genom att intala mig att det är för att jag är kort. igår visade motsatsen. en unge på 1,40 briljerade bland b&b's biljardbord och jag blev tvungen att erkänna för mig själv; jag suger på biljard. efter det spelade vi bort lite mynt på jack vegas och vid det här laget hade jag blivit aningen rund om fötterna. jag gillar att vara det, speciellt mitt på dagen och spontant. efter det styrde vi kosen mot homebuy där vi spenderade extremt lång tid på att klura ut exakt vad vi egentligen skulle handla för mat. det blev färskpasta med ädelostsås och svamp, sparris med smält smör och rostade cashewnötter, och till det ett delikat vitlöksbröd med mozarella. nu närmar vi oss stunden. vi hyrde en kass film (som vi alltid lyckas göra) och efter det måltiden och filmen stod vi i köket och rökte nakna och lyssnade på någon superhärlig låt som jag tydligen borde vetat vilka det var som gjorde, men som jag skäms att säga att jag inte gör. det var då det kom. efter helgens strapatser var det precis vad jag behövde. vi stod där och höll om varandra och den ljuvliga melodin ljöd och det regnade utanför fönstret och blåste och jag tänkte: jag borde ha förlorat min oskuld nu för den här stunden var oerhört fin och perfekt för något sådant. känslor är svåra att förklara och anledningen till att de dyker upp med. men det kändes starkt och intensivt och vackert och jag tror att jag närmast kan förklara det med att känna sig trygg. trygg och omtyckande, eller ja, kär. fast inte nyförälskelse, mer ja, jag vet inte. fint.
Kommentarer
Trackback
