Wrapped in lust and lunacy.

Jag är full och klockan är inte ens 4. Vilken skandal. Jag ska till mamma för hon har fyllt jämnt. Det känns så mycket som ett måste att jag helt har tappat intresset.
  Placebo, placebo, placebo. Skillanden mellan Jag 2007 och Jag 2009 är att jag får lov att köpa alkohol och bor i egen lägenhet. Därför kan jag sitta och dricka mitt på dagen och vara naken och sjunga hur högt jag vill.
  Ibland kan det vara skönt att ha en stund för sig själv, idag är det inte det. Jag har försökt ägna mig åt de aktiviteter jag brukar sysselsätta mig med i sådan stunder, som att måla, men ingenting blir bra eller känns tillfredställande. Jag ska nu försöka mig på att slappna av och kolla på family guy, det brukar funka. Jag har helt enkelt ingenting av vikt att säga idag.

Beat my head.

Jag sitter och chattar med en viss Lollo på HEM's internetsupport. Mycket smidigt måste jag säga, det är jobbigt att ringa och sitta i telefonkö. Det är besvärligt att tala med människor över huvudtaget.
  Det var inte så fruktansvärt smidigt, teknisktsett. Men svar på mina frågor fick jag i vart fall.
  Vrede har härjat i min kropp de senaste dagarna. Det är värsta sortens vrede dessutom, den är uppdämd. Det är dessvärre inget jag kan göra åt saken, jag kan inte släppa lös den där den hör hemma. På mitt jobb, på mina arbetskamrater. En droppe rann nyss till den överfyllda bägaren, mitt slit under påskhelgen har inte lönat sig det minsta. Siffrorna på min lönecheck är lägre än vanligt. Klipp ut mig, kidnappa mig, låt mig få vråla ut min mening och sen aldrig mer behöva komma tillbaka!
  Min pojkvän sa en lustig sak. Dessvärre kommer jag inte på i vilket sammanhang och såhär taget ur sin mening framstår det som aningen knepigt att vräka ur sig, men jag delar med mig ändå;
Vi har samlag i nya kroppsöppningar, gjorda med kniv.
  



Thats not the way it feels.

Så sitter jag här, i min ensamhet. Vaknade 11.47 och ångesten kickade in redan då när jag insåg att jag 1. inte fick jobba, 2. hade sovit bort halva min lediga dag. Rusade upp ur sängen för att inse att jag inte hade något att rusa till. Satte mig tungt i soffan och tog mig lite frukost, gårdagens chips som låg på ett bekvämt avstånd, soffbordet. Försöker göra mig en bild av dagens tillhandahavanden och inser att klockan 16.30 har jag faktiskt något bestämt att göra, massage. Det slår mig då att jag inte har den blekaste aning om vart jag gjort av presentkortet. Börjar leta som en tok och försöker komma underfund med vad jag ska göra om jag inte hittar det, ringa återbud? Försöka förklara? Inser att utan kortet kan jag bara glömma de behagliga 45minuterna. Tack och lov hittar jag det och kan återgå till min tristess.
   Om en halv timma ska jag få massage. Det ska bli gudomligt härligt! Tack snälle rare lillebror för den utmärkta presenten! Nu ska jag fräscha till mig lite. Hej då.


The usual suspects.

Medicin medicin, vitamin. Efter tre dagars plåga begav jag mig till snälla farbror doktorn som bekräftade mina farhågor, magkatarr. Lugnet har redan spridit sig och lättat upp var enda spänning i min ynkliga kropp.
  Älskligen har inte kommit hem från arbetet ännu och klockan är halv tio. Stackars sate, stackars mig. Snart släcks förhoppningsvis min saknad.
  Internet och TV är nu ordnat. Jag kommer nu att helt sluta gå utanför lägenheten, eller har väll rättare sagt i viss mån redan gjort det. Första steget mot viktökning är taget. 
  Lördagen den 9 maj var en bra lördag. Den bästa skulle man kunna med kunna säga! Vegomässa och Malmö, med andra ord; mat, öl och gott sällskap.
   Ska skriva mer. Snart.

RSS 2.0