hokkaido

Jag sitter och chattar med en viss Lollo på HEM's internetsupport. Mycket smidigt måste jag säga, det är jobbigt att ringa och sitta i telefonkö. Det är besvärligt att tala med människor över huvudtaget.
  Det var inte så fruktansvärt smidigt, teknisktsett. Men svar på mina frågor fick jag i vart fall.
  Vrede har härjat i min kropp de senaste dagarna. Det är värsta sortens vrede dessutom, den är uppdämd. Det är dessvärre inget jag kan göra åt saken, jag kan inte släppa lös den där den hör hemma. På mitt jobb, på mina arbetskamrater. En droppe rann nyss till den överfyllda bägaren, mitt slit under påskhelgen har inte lönat sig det minsta. Siffrorna på min lönecheck är lägre än vanligt. Klipp ut mig, kidnappa mig, låt mig få vråla ut min mening och sen aldrig mer behöva komma tillbaka!
  Min pojkvän sa en lustig sak. Dessvärre kommer jag inte på i vilket sammanhang och såhär taget ur sin mening framstår det som aningen knepigt att vräka ur sig, men jag delar med mig ändå;