Thats not the way it feels.
Så sitter jag här, i min ensamhet. Vaknade 11.47 och ångesten kickade in redan då när jag insåg att jag 1. inte fick jobba, 2. hade sovit bort halva min lediga dag. Rusade upp ur sängen för att inse att jag inte hade något att rusa till. Satte mig tungt i soffan och tog mig lite frukost, gårdagens chips som låg på ett bekvämt avstånd, soffbordet. Försöker göra mig en bild av dagens tillhandahavanden och inser att klockan 16.30 har jag faktiskt något bestämt att göra, massage. Det slår mig då att jag inte har den blekaste aning om vart jag gjort av presentkortet. Börjar leta som en tok och försöker komma underfund med vad jag ska göra om jag inte hittar det, ringa återbud? Försöka förklara? Inser att utan kortet kan jag bara glömma de behagliga 45minuterna. Tack och lov hittar jag det och kan återgå till min tristess.
Om en halv timma ska jag få massage. Det ska bli gudomligt härligt! Tack snälle rare lillebror för den utmärkta presenten! Nu ska jag fräscha till mig lite. Hej då.
