hokkaido

Idag såg jag en dam med de ohyggligaste träskor jag någonsin skådat. Eller, det var egentligen inte träskor. Det var skor formade som träskor med päls på, smaklösa med andra ord.

   Denna dag har visat sig väldigt argsint inställd gentemot mig. Den gjorde så att jag försov mig, sedan gav den mig punka på cykeln så dagen blev stressigare ändå. Efter det gav den mig en reparationskostnad på 900kr. Dock är det mer eller mindre nödvändigt för mig att lägga dessa 900 riksdaler på reparationen då jag försummat min cykel så till den milda grad att jag lämnat den ensam mitt inne i stan en lördags kväll. Detta resulterade i att någon idiot försökt cykla i väg med den med låset låst vilket fick flera ekrar att gå av. När denne idiot nått insikt om att den var låst och därför inte ett lättöverkomligt byte har denne i ren frustration försökt riva loss min cykelkorg som nu skramlar något infernaliskt varje gång jag cyklar. Nu är jag ju inte helt på det klara med att det var såhär det gick till när min cykel blev så illa tilltufsad, men jag har spekulerat och det var för mig den rimligaste förklaringen. Jag har nog ändå skjutit på lagningen för länge, det kanske var lika bra att det här inträffade... Men det känns som om jag hade kunnat lägga dessa penningar på något ofantligt mycket dråpligare. Som kläder och nöjen.

   Jag borde ta mig an lägenhetssökandet, även det är något jag skjutit på för länge. Jag har nu tills december på mig att hitta en 2:a i centrala Malmö. Även om min pojkvän nu ska följa med på färden (till min oerhörda glädje), så underlättar det inte särskilt mycket. Det har uppdagats att han har betalningsanmärkningar vilket gör att jag ändå måste stå som ensam sökande. En sökande utan fast inkomst och med den ringa ålder19 vårar. Mina förutsättningar för att finna mina drömmars lägenhet i Malmö är alltså inte de bästa. Men jag hoppas.

   Idag har jag klurat på för vem skull jag egentligen skriver. Slutsatsen var att det var för min egen. Under de senaste dagarna har jag läst igenom mina gamla blogg-inlägg och det känns skönt att jag har lämnat så klara minnen av forna eror i mitt liv. Jag kan se en utveckling på vissa plan, påminnas om övergivna drömmar och mål, men framförallt bli upplyst om hur jag spenderat mina senaste år. Jag borde blogga mer, eller som jag föredrar att kalla det, skriva mer dagbok.
   Min mage kurrar och jag har viktigare saker för mig. Jag ska göra en överraskning till baby, nämligen spela in ett kassettband med beriut som han kan njuta av påväg till och från jobbet.