hokkaido

mina ögon är rödsprängda som om jag hade knarkat i decennier. jag sitter i skolan och lägger en gulaktig ton över fotografier och låtsas att de är från en svunnen tid. imorgon bär det av till köpenhamn och cure. min mage är tommare än plundrad skattkista.
   det känns som om jag vandrar i en skog som konstant skiftar karaktär, från hemskt skräckinjagande och mörk, till idylliskt vacker och ljus. det tär på mig! jag går från att falla slav för mina lustar till att vilja göra så rätt för mig som det bara går. jag vill vara så otroligt duktig men jag har insett att det inte ger mig något. att spendera dagen i en säng med någon jag tycker om faller sig mer givande en lektion med tomt innehåll. en jag är vettskrämd för att falla offer för latheten och bli en i den apatiska massan vi kallar Sveriges befolkning.