musik non stop.
jag behövde en hundradels sekund. nu när jag tagit beslutet är jag lugn.
dock var det inte mitt eget beslut då jag desperat sökt igenom lägenheten efter mina åtråvärda cigaretter utan resultat. nu har jag gett upp letandet då det gick upp för mig att linus gömt cigaretterna. och bra är väll det då jag inte rökt på två veckor. men idag, just nu, tänkte jag falla offer för begäret och dra ner den nikotinfyllda röken i mina lungor. varför kan man fråga sig? varför idag när du i sex dagar befunnit dig i ett land där det finns cigaretter för 3 kr? jo, för jag kommer hem och är ensam och oerhört melankolisk, men samtidigt så fylld av välbehag att endast en cigarett hade kunnat vara pricken över i:et. men nu är jag jag lugn.
och så plötsligt surfar jag runt och stöter på ett videoklipp med min kära brian molko då han sjunger live och det går rätt in i hjärtat på mig. (ja, jag är även otroligt känslosam just nu.)
för första gången på evigheter kände jag mig idag riktigt berörd. det var omtumlande. det krävdes en fattig vitrysk familj med stor generositet och varma hjärtan för att få mig att känna det. det är tragiskt att jag måste stå i mitt i det fula och orättvisa innan jag verkligen kan känna mig uppriktigt berörd. jag får tårar i ögonen nu när jag bara tänker på det. att de för mig, som är en total främling, kan bjuda så mycket på sig själv och visa så mycket kärlek och omtanke. de lilla de hade delade de gladeligen med sig av. att se deras miner då de såg att man uppskattade deras anträngningar är obetalbart. det hade varit underbart att få dem att förstå att de har gett mig så mycket mer. jag låter klychig och jag har svårt att finna rätt ord för det här, men det känns djupt in.
vitryssland kändes.
(återigen känner jag mig som 14. det är den här känslan jag har nu som påminner mig om det. då måste jag ställa mig själv frågan: jag gick alltid runt och var melankolisk men paradoxalt nog lugn?)
dock var det inte mitt eget beslut då jag desperat sökt igenom lägenheten efter mina åtråvärda cigaretter utan resultat. nu har jag gett upp letandet då det gick upp för mig att linus gömt cigaretterna. och bra är väll det då jag inte rökt på två veckor. men idag, just nu, tänkte jag falla offer för begäret och dra ner den nikotinfyllda röken i mina lungor. varför kan man fråga sig? varför idag när du i sex dagar befunnit dig i ett land där det finns cigaretter för 3 kr? jo, för jag kommer hem och är ensam och oerhört melankolisk, men samtidigt så fylld av välbehag att endast en cigarett hade kunnat vara pricken över i:et. men nu är jag jag lugn.
och så plötsligt surfar jag runt och stöter på ett videoklipp med min kära brian molko då han sjunger live och det går rätt in i hjärtat på mig. (ja, jag är även otroligt känslosam just nu.)
för första gången på evigheter kände jag mig idag riktigt berörd. det var omtumlande. det krävdes en fattig vitrysk familj med stor generositet och varma hjärtan för att få mig att känna det. det är tragiskt att jag måste stå i mitt i det fula och orättvisa innan jag verkligen kan känna mig uppriktigt berörd. jag får tårar i ögonen nu när jag bara tänker på det. att de för mig, som är en total främling, kan bjuda så mycket på sig själv och visa så mycket kärlek och omtanke. de lilla de hade delade de gladeligen med sig av. att se deras miner då de såg att man uppskattade deras anträngningar är obetalbart. det hade varit underbart att få dem att förstå att de har gett mig så mycket mer. jag låter klychig och jag har svårt att finna rätt ord för det här, men det känns djupt in.
vitryssland kändes.
(återigen känner jag mig som 14. det är den här känslan jag har nu som påminner mig om det. då måste jag ställa mig själv frågan: jag gick alltid runt och var melankolisk men paradoxalt nog lugn?)
Kommentarer
Trackback
