Policy of truth.
jag har aldrig känt mig såhär trött och matt. jag gick och la mig i tid igår, jag steg inte upp förens 8.50 och har dessutom powernappat 2 gånger idag! vad är det som stjäl min energi?
skolarbetet tar aldrig slut. ska skriva en argumneterande text, och konstigt nog funkar det inte alls för mig. det största problemet med skrivandet är att jag inte har någon konkret tes. dock är ämnet aningen lurigt. det handlar om tränings-hetsen i media. jag är emot hetsträningen, men jag är ju inte emot normal träning. så hur ska jag då formulera min tes? "jag är emot träning, men inte all träning för jag gillar inte feta människor..." ingen vidare tes, sa ju det.
idag träffade jag min svenske far. det var evigheter sen sist. jag kom på mig själv med att faktiskt sakna honom när vi stod och samtalade på stora torg. min första tanke efter samtalet om bora-bora och kameror slog det mig att jag kanske borde anstränga mig för att bevare relationen. jag funderade kring att bjuda honom på middag, men kom snabbt fram till att det inte var särskilt lämpligt då han inte är förtjust i veggie-mat, och vår lägenhet är inte riktigt redo att beskådas av honom. man vad ska jag göra då? jag kan ju inte bjuda in mig själv till honom, och jag kan ju inte köra med "ska vi kolla på film?". vuxna relationer är kniviga.
nu ska jag iväg och jobba. om jag är omotiverad när jag har energi så är det ingenting i jämförelse med nuläget. jag hade hälldre dött än jobbat. jag kommer nog inte kunna jobba kvar länge till på concilia. känner att det blir jävligare och jävligare för vargång. min arbetsmoral har sjunkit och jag har till och med börjat sjukanmäla mig (kan ni tänka er!).
var på dt onödigaste mötet jag någonsin varit på idag. vi skulle redovisa för handkassan från projektarbetet, vilket jag i princip inte hade något att göra med. jag har aldrig hämtat pengar från den och jag har aldrig haft hand om kvitton/pengar som skall tillbaka till den. så varför var det nödvändigt för mig att delta? jag kunde ägnat tiden åt något mycket vettigare.
nu ska jag gå och plågas.
skolarbetet tar aldrig slut. ska skriva en argumneterande text, och konstigt nog funkar det inte alls för mig. det största problemet med skrivandet är att jag inte har någon konkret tes. dock är ämnet aningen lurigt. det handlar om tränings-hetsen i media. jag är emot hetsträningen, men jag är ju inte emot normal träning. så hur ska jag då formulera min tes? "jag är emot träning, men inte all träning för jag gillar inte feta människor..." ingen vidare tes, sa ju det.
idag träffade jag min svenske far. det var evigheter sen sist. jag kom på mig själv med att faktiskt sakna honom när vi stod och samtalade på stora torg. min första tanke efter samtalet om bora-bora och kameror slog det mig att jag kanske borde anstränga mig för att bevare relationen. jag funderade kring att bjuda honom på middag, men kom snabbt fram till att det inte var särskilt lämpligt då han inte är förtjust i veggie-mat, och vår lägenhet är inte riktigt redo att beskådas av honom. man vad ska jag göra då? jag kan ju inte bjuda in mig själv till honom, och jag kan ju inte köra med "ska vi kolla på film?". vuxna relationer är kniviga.
nu ska jag iväg och jobba. om jag är omotiverad när jag har energi så är det ingenting i jämförelse med nuläget. jag hade hälldre dött än jobbat. jag kommer nog inte kunna jobba kvar länge till på concilia. känner att det blir jävligare och jävligare för vargång. min arbetsmoral har sjunkit och jag har till och med börjat sjukanmäla mig (kan ni tänka er!).
var på dt onödigaste mötet jag någonsin varit på idag. vi skulle redovisa för handkassan från projektarbetet, vilket jag i princip inte hade något att göra med. jag har aldrig hämtat pengar från den och jag har aldrig haft hand om kvitton/pengar som skall tillbaka till den. så varför var det nödvändigt för mig att delta? jag kunde ägnat tiden åt något mycket vettigare.
nu ska jag gå och plågas.
Kommentarer
Trackback
