hokkaido

jag går runt med mina mobilhörlurar vi väskan, för säkerhetskull. så om batteriet på mp3n dör, kan jag lyssna på mobilen istället. dock måste jag uppdatera mitt musikbibliotek, det är förtillfället mycket snålt och sönderlyssnat. på mobilen alltså.
   jag vill väldigt gärna ha ett nytt jobb. jag är trött på att aldrig veta var eller när jag ska jobba. jag vill ha en stabil inkomst och någorlunda struktur i mitt liv. dessutom är jag trött på sjukhusets fittiga personal.
   jag kommer inte på något av värde att förmedla just nu. jag ska snart bege mig hem till fiffi. hoppas hon får mig på bättre humör, jag har känt mig sur och matt sen jag steg upp ur bädden imorses.
   ibland pratar jag och baby om att fly. jag vill vill vill verkligen bara fly undan det här enformiga livet bestånde av påtvingade rutiner, men jag vågar inte. något håller mig fast, tankar som "hur ska vi få pengar?" osv snurrar i mitt huvud. det är nog tanken på att inte ha kontroll som skrämmer mig egentligen. för jag är ju ett kontrollfreak. jag önskar jag inte var det, att jag var spontan och impulsiv och vågade. inte tänkte så mycket på möjliga scenarion av hemskheter utan att jag såg till möjligheterna att möta nya människor, utvecklas och bli fri istället. något jag dock kan tänka mig göra som vi också pratat om är att flytta ut i ödemarken. köpa en ko, några höns och bygga ett växthus. vara självförsörjande och utan krav. jag kan se oss där, lyckliga, harmoniska vandrandes i skogen utan ett enda problem. vi hade haft all tid i världen åt varandra och de vi tycker är viktigt.
  nä, nu går jag.