She will hide in silence.
Idag har varit en mindre märkvärdig dag, men ack så ljuvlig! Den här fina bilden väntade på mig när jag kom hem. Alex hade hittat den åt mig och den ska få en plats på väggen i vår enkla boning. Den gör mig glad, fyller mig med värme.
Den gångna veckan har känts som två, med min vanliga tidsuppfattning mätt. Det är positivt. Jag har åstadkommit så mycket! En rofylld känsla har befäst min ömma själ. Oket har lyfts ifrån mina slokande axlar, äntligen kan jag slappna av. Jobbet och timjagandet har fått stiga åt sidan, det är inte värt all den energi den slukar. Nu gäller det bara att det håller i sig tills jag finner ett nytt frälsande jobb. Det första tunga steget är dock taget, jag är på väg mot förändring och det ger mig nya krafter. Med min trofasta vapendragare vid min sida kan inget sänka mig.
