Jesus Christ was an only child.
Dagen har rusat förbi! Första steget mot ett lättare liv är nu taget - arbetsförmedlingen har nu underrättas om min arbetssituation och ansökan postats till akassan. Nu gäller det bara att få det beviljat och inte jobba ihjäl sig under tiden.
Jag önskar att jag fått ut mer av den här dagen, men det känns inte som om jag orkar var så mycket mer duktig.
Har någon mer än jag ställt sig frågan; Vart är alla brevlådor?! När man inte behöver dem ser man dem överallt, men när man ska nyttja dem, då finns de ingenstanns. Irrade i 15 minuter innan jag hittade min närmaste brevlåda, för jag vägrade gå in till stan eftersom jag var helt övertygad om att det fanns en närmare. Jag hade rätt, nästa gång blir postningen lättare. Jag lider med er, glesbygdsbefolkning, för det är väl ni era stackare som blir lidande nu när posten ska skära ner antalet brevlådor och inte lilla lata jag.
Idag blev jag mycket ilsk då vår svenska "bry dig bara om dig själv"-mentalitet lyste igenom en hel uppstättning busspassagerare. Följande scenario utspelade sig på buss 51 mot sjukhuset;
En äldre ensam kvinna stiger på. Tydligen har hon haft aningen bråttom, hon har glömt en hårrulle kvar i håret. Det första 5 minuterna som gick spenderade jag på att iakta andra passagerare, jo, alla måste ha sett den för de stirrade. Jag tänkte; VAD FAN GÖR DE INGET FÖR?! Efter ytterligare nån minut börjar ett äldre par bredvid mig dessutom tala om kvinnan och hårrullen. Då rann bägaren över, jag stirrade riktigt galet på dem, sen gick jag för att artigt informera kvinnan om hennes lilla miss.Hon var naturligtvis tacksam för upplysningen, jag var skitförbannad över en hel buss apati. Är det så jävla pinsamt/jobbigt/svårt?!
Helgen spenderades som planerat i Borås. På vägen hem gjorde jag och älsklingen tyvärr en liten felberäkning som kostade oss 300riksdaler. Istället för att kolla avgångstiden på tåget, kollade vi ankomst tiden. Glada ihågen gick vi därför till Pizza Hut för att synda riktigt rejält med en hel pint öl innan tåget skulle gå. Tack och lov kom vi med en extra buss, som avgick endast 14 minuter efter det att vi insett vårt misstag. Och tur var det att vi hann med den, allt var slutsålt överallt tack vare Way out West (som jag fick avstå). Vilket äventyr!
Nu ska jag pricka av fler saker på min "att-göra"-lista.
Ciao!
Jag önskar att jag fått ut mer av den här dagen, men det känns inte som om jag orkar var så mycket mer duktig.
Har någon mer än jag ställt sig frågan; Vart är alla brevlådor?! När man inte behöver dem ser man dem överallt, men när man ska nyttja dem, då finns de ingenstanns. Irrade i 15 minuter innan jag hittade min närmaste brevlåda, för jag vägrade gå in till stan eftersom jag var helt övertygad om att det fanns en närmare. Jag hade rätt, nästa gång blir postningen lättare. Jag lider med er, glesbygdsbefolkning, för det är väl ni era stackare som blir lidande nu när posten ska skära ner antalet brevlådor och inte lilla lata jag.
Idag blev jag mycket ilsk då vår svenska "bry dig bara om dig själv"-mentalitet lyste igenom en hel uppstättning busspassagerare. Följande scenario utspelade sig på buss 51 mot sjukhuset;
En äldre ensam kvinna stiger på. Tydligen har hon haft aningen bråttom, hon har glömt en hårrulle kvar i håret. Det första 5 minuterna som gick spenderade jag på att iakta andra passagerare, jo, alla måste ha sett den för de stirrade. Jag tänkte; VAD FAN GÖR DE INGET FÖR?! Efter ytterligare nån minut börjar ett äldre par bredvid mig dessutom tala om kvinnan och hårrullen. Då rann bägaren över, jag stirrade riktigt galet på dem, sen gick jag för att artigt informera kvinnan om hennes lilla miss.Hon var naturligtvis tacksam för upplysningen, jag var skitförbannad över en hel buss apati. Är det så jävla pinsamt/jobbigt/svårt?!
Helgen spenderades som planerat i Borås. På vägen hem gjorde jag och älsklingen tyvärr en liten felberäkning som kostade oss 300riksdaler. Istället för att kolla avgångstiden på tåget, kollade vi ankomst tiden. Glada ihågen gick vi därför till Pizza Hut för att synda riktigt rejält med en hel pint öl innan tåget skulle gå. Tack och lov kom vi med en extra buss, som avgick endast 14 minuter efter det att vi insett vårt misstag. Och tur var det att vi hann med den, allt var slutsålt överallt tack vare Way out West (som jag fick avstå). Vilket äventyr!
Nu ska jag pricka av fler saker på min "att-göra"-lista.
Ciao!
Kommentarer
Trackback
