hokkaido

Jag känner mig ful. Skönheten har runnit ur mig och kvar finns ett aningen färglöst och trist skal, som ska föreställa mina kropp. Gamla bilder får mig att bli nostalgisk, minnas en tid när jag sprakade och log. Dessvärre är det inte bara min forna utseende jag trånar efter, även mitt forna inre. Tillviss del måste jag nog korrigera mig själv, oron och sökandet klarar jag mig fint utan. Drink you pretty, säger Placebo. Det kanske är det som är skillnaden? Jag är nykterist nu i jämförelse med de gamla goda tiderna. Fast det har också sina fördelar. Vart var jag nu? Jo, just ja, drick dig snygg. Det funkar faktiskt, i viss mån. Se på mig här t ex, dyng rak och elegant ignorant.
   Jag oroar mig. Oroar mig för att jag ska bli nekad akassa, oroar mig för att akassan dröjer oändligt länge, oroar mig för att jag får tok jobba i höst ändå, oroar mig för att hösten inte blir så bra som jag tänkt mig. Min vision är en höst av lugn, en höst med tid för mig själv och viktigare saker än städning. En kreativ och utvecklande period.
   Klockan är visst redan sent för mig. God natt.