Poison oak.
Så himla tuff och hård. Kanske lite väl känslo kall, eller, desperata försök att utstråla det? Det var jag.
Tiden hinner ikapp och allt tragiskt den ekonomiska krisen bär med sig drabbar även oss. Ronny förlorar jobbet och mammas nervositet smittar av sig.
Förutom nervösa sammanbrott i form av listor och krypande i benen så står jag mig bra. Man skulle nästan kunna säga att jag blivit befodrad. Går på mötet var 14:e dag, är utnämnd sekreterare av chefen och kommer från och med imorgon vara en del av ett självständigt team på min arbetsplats. Givetvis får jag inte bättre betalt, men jag ser det som en arbetsförmån att sitta på möte och pimpla kaffe i en dryg timma och få den betald.
I helgen kommer söta svärfar och jag känner ett tungt ok tynga mina beniga axlar. Självklart måste lägenheten vara tiptop; den ska utstråla ordentlighet, annars är jag inte nöjd! Internet har jag till och med betalat! Telefonerade mamma Anna i desperation då jag upptäckte att vi inte har matchande handdukar i badrummet. Som sig bör kom hon med en genialisk lösning; hemtex handduksrea! Dock kom min pojkvän hem innan jag hann skrida till verket och sjänkte lugn till min oroliga själ. Svärfar kommer ju inte hit för sakligt granska vår lägenhet, han kommer ju för att träffa oss med alla våra skavanker och ovanor!
Theo spelar på min synt. Han har övat, det hörs! Jag ska bege mig.
