hokkaido

Jag har precis vaknat upp ur en 14 timmars sträcksömn som var väldigt behövlig. Jag tror jag hade blivit sjuk utan den, men det är inte så trevligt att lägga största delen av sitt lediga dygn på något så enformig som sömn.

   Det har hänt bra saker. Theo har varit här och hälsat på och hade till min glädje med sig brev men trevliga nyheter. Max stiger i mina ögon då jag fick ett artigt brev där de ursäktade sig över att just jag inte fick jobb den här gången men som tröst fick jag ett gratis Max-mål. Städ bjöd på två biobiljetter och två popcorn-menyer som tack för att jag jobbade i somras. Det sista brevet innehöll en bekräftelse på att jag fått det andra jobbet jag var på intervju för. Jag fick en själförtroende kick av det brevet. Jag menar, jag har blivit erbjuden jobb efter varenda arbetsintervju jag varit på. Innan intalade jag mig att kafeteria jobbet var det jag ville ha då jag kunde jobba dagtid och spendera kvällarna med älsklingen, men just nu väger det andra jobbet ganska tungt. Som det är nu jobbar jag ju faktiskt kväll, 11.30 - 20.30, för pisslön och för en chef som bryter ner mig. Det andra jobbet kan erbjuda mig en betald utbildning och troligtvis mycket seriösare arbetsvillkor. Måste bara får klarhet i om vad det är för jobb, arbetstider och så självklart, lönen. Mitt mantra just nu är; jag kommer skratta åt det här när jag är äldre och jag kommer uppskatta tillvaron mycket mer.

   Jag och Alexander har varit och kollat på en perfekt lägenhet som vi har 33 % chans att få. En 2:a precis vid Folkets Park som skall tapetseras om och med en mycket trevlig kille som hyr ut. Vi får reda på idag om vi får den eller inte. Jag hoppas, jag hoppas. Livet kommer kännas lättare när jag har något att längta till på jobbet... Alexander.

   Från och med idag ska jag försöka få i mig MINST 3 mål mat per dag. Frukost, mellanmål, lunch och middag. Min mage har kollapsat och sjukdom gläntar vid min dörr.