hokkaido

för några dagar sen påstod jag att jag genomgått den värsta dagen i mitt liv. jag visste tydligen inte bättre, för den värsta dagen är idag.
vaknade i våta lakan ur mardrömmar om påtvingade obduktioner. febern härjade min arma kropp och värken spred sig. halsen ömmade, huvudet dunkade, benen kändes domnade och lungorna var ihop skrumpna. tapper som jag var pallrade jag mig endå iväg till vägverket för att genomföra mitt körprov. väl där insåg jag att det var aningen över ambitöst och sa till min uppkörningsgubbe: jag vet inte om jag klarar det här. jag mår riktigt dåligt...
han: har du sjukintyg?
jag: nej...
han: nehä. du kan ju gå hem och lägga dig men vi måste endå debitera dig för körningen eftersom du måste ta med giltigt sjukintyg till provet.
så jag försökte mig på uppgiften som tordes smått omöjlig. resultatet blev också därefter. jag fick en nysattack mitt i en korsning och blev förblindad av tårar och höll på att krocka. när jag kom hem läste jag på vv's hemsida att man visst kan lämna sjukintyg efter den avsatta tiden, förutsatt att man inte gett sig på körningen. TACK FÖR DET, GUBBFAN!
sjukdomen blev sämre och andningen knapp. inte konstigt efter mina vredes utbrott... jag pallrade mig till doktorn som diagnostiserade mig med trolig lunginflammation. på fredag vet jag säkert. så nu sitter jag här med helevetes hostmedicin som smakar pyton och gör mig yr. lägenheten är stökig och ger mig ångest, men jag orkar inte. matlusten förintades av illamåendet medicinen gav mig. så flyttar jag på lördag och skulle träffat peter idag. livet leker.