hokkaido

Lägenheten är iskall och öde. Min käresta är i Halmstad och Hannes är i Italien hos sin. Elementen är omöjliga och står därför av. Kerstin berättar över MSN att hon vill starta eget. Jag förklarar att även om den här vistelsen, som det nu kom att bli, inte varit som jag förväntat mig så var det värt det. Jag har åstadkommit det jag velat; bevisat för mig själv att jag klarar mig och prövat något nytt. 
  Jag antar att jag allt för ofta tycks väldigt missnöjd och olycklig. Det är jag inte. På senaste har det slagit mig flertalet gånger att jag är lycklig. Jag har en pojkvän jag älskar, jag har möjligheter och ovärderliga erfarenheter. Jag har, som min mamma skulle uttrycka det, hela livet framför mig.
   Av någon outgrundlig anledning loggade jag in på facebook. Jag avskyr facebook och har aktivit tagit avstånd från de flesta communties på senaste då jag insett att livet borde spenderas på flertalet vettigare sätt. Dock gjorde den här inloggningen mig lite varm inombords. 20 nya vänner, som jag faktiskt är bekant med IRL, för att använda mig av internet termer. Sedan var det lite trevligt att man nu kan skriva vad man gör för stunden, på så sätt är det lite lättare att hålla sig uppdaterad om folks liv utan att behöva komminucera med dem för det. Enkelt och helt riskfritt.
   Min plan för den närmast stundande framtiden är: förnya mitt basklädutbud, dvs trosor, strumpor och tights. Börja använda glasögon, med andra ord köpa ett par nya som jag kan trivas i. Känna mig snygg mer än en gång i månaden, vilket i praktiken innebär att skaffa mig en ny frisyr (helst ska jag vara så modig att jag går till en frisör, lämnar mitt öde i deras händer och sen kommer hem som korthårig), inhandla nya klädpaltor och ett nytt rött läppstift jag inte ska tappa bort efter en vecka.
god natt.