DM 87.
Kockan är nu 09:39 och jag kan förtälja att jag känner mig måttligt dum inte har koll på schemat och beger mig till skolan 8.10 när jag inte börjar förens 11.00. Har under den förgågna 1 ½ timmen ägnat mig åt intressant läsning och lite socializing med 2:orna och Agneta.
Tiden mellan 06.45 och 8.10 ägnade jag åt njutning. Vaknar, lindar täcket om mig, stiger upp och möts av ett frukostbord med röda och rosa rosor och framdukad frukost precis i min smak bestående av Yoggi Yangster banan, havrefras med jordgubbsbitar, kaffe med mjölk och päron. (jag skrev denna deklaration av mina frukostvanor BARA för att du någon som läser detta ska veta vad du ska bjuda mig på om du får ideen att bjuda mig på frukost.) Som om det inte vore nog med detta så står där ett par gummistövlar som jag velat ha i evigheter. Linus vet hur kvinnor skall tas. Eller iaf hur man ska handskas med mig. Efter detta följde en mycket intressant diskusson då jag tror att jag stack håll på Linus fördomar om mina poltiska ideer. När jag 8.00 står framför spegeln och ska se om min anträngningar bestånde av mascara och håruppsättning är tillräckliga för att möta dagen gör jag ett litet felsteg (bokstavligt talat). Jag råkar kliva i en blötlagd stekpanna så att mina tjusiga sockar blir genomblöta (vi har disken på toan eftersom vår lägenhet har en extremt dålig planlösning).
Jag råkade precis göra ytterliggare ett klumpigt felsteg. Bosse anlände och jag blev så uppspelt av att se honom då jag kunde visa att jag äntligen kommit ihåg att ta med mig en gigantisk (väldigt manlig) skiftnyckel. I min iver att visa honom denna slängde jag min högra hörlur i mitt vattenglas. Till min förvåning fungerar den fortfarande. Dock får jag lid då jag var tvungen att ta bort "muffen" på den. Utan dem blir hörlurarna kalla och hårda. (jag var tvungen att ta bort båda höger och vänster öronmuff eftersom det kändes irriterande obalanserat bara med en.)
Nu är det bara 55 minuter kvar tills mitt projektmötet börjar. Jag är bra på att utnyttja dötid. Under min dötid råkade jag på detta uttalande av mannen som gjorde 30 % rätt och 70 % fel:
"Om fienden energiskt går emot oss, utmålar oss i så svarta färger som möjligt och överhuvudtaget inte godkänner något hos oss, så är det ännu bättre; ty det är ett bevis på att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan oss och fienden, utan att vårt arbete också haft lysande framgång."
Jag stötte även på lite intressant litteratur som jag ska ta mig an, nämligen "Kommando Holger Meins" av Dan Hansén, "The Baader-Meinhof group : the inside story of a phenomenon" av Stefan Aust och "Det som ögat ser" av Ann Lagerhammar. Dock är detta även paradoxalt nog till min nackdel. Linnea har under den senaste tiden rekommenderat mig ett flertal litterära verk som verkar så intressanta att jag bara måste ta mig an dem. Så det blir läsning på schemat under den närmsta tiden.
.
